Debatt 27 maj 2019

”Industrin visar vägen till jämställda löner”

I debatten om industrinormen beskrivs ibland lönenormeringen som ett hinder för jämställdhet. Statistiken ger inget stöd för det påståendet. Tvärtom. Förbundsordförande Ulrika Lindstrand skriver tillsammans med övriga ordföranden för Facken inom industrin, på SvD Näringsliv Debatt.

Enligt SCB tjänar en kvinna i snitt 88 procent av vad en man tjänar. Även när faktorer som ålder, utbildning och yrke räknas bort så kvarstår en oförklarad skillnad. Till exempel har nyutexaminerade kvinnliga ingenjörer lägre ingångslöner än sina dito manliga kollegor. Skillnaden ökar högre upp i löneskalan. Det så kallade glastaket syns tydligt i lönestatistiken – samhällets högst avlönade kvinnor tjänar betydligt mindre än de högst avlönade männen.

Den självklara utgångspunkten för oss i Facken inom industrin är lika lön för likvärdigt arbete, oavsett kön. Kvinnor och män ska även ha likvärdiga möjligheter att utvecklas i sitt yrke och att göra karriär. Att motverka könsorättvisorna på arbetsmarknaden kräver uthållighet och målmedvetenhet. Här har vi som lönenormerande part ett ansvar.

I debatten om industrinormen beskrivs ibland lönenormeringen som ett hinder för jämställdhet. Statistiken ger inget stöd för det påståendet. Tvärtom.

Till exempel har nyutexaminerade kvinnliga ingenjörer lägre ingångslöner än sina dito manliga kollegor. Skillnaden ökar högre upp i löneskalan.
Facken inom Industrin

Rapporten ”Yrken, lön och kön” från Medlingsinstitutet jämför löneläget 2014 och 2017 för 383 olika yrken. Den visar att det har skett relativlöneförändringar mellan ett stort antal yrkesgrupper. Bland annat har några stora kvinnodominerade yrken ökat snabbare än genomsnittet, till exempel undersköterskor och grundskollärare. Medlingsinstitutet konstaterar att ”detta tyder på att rådande lönebildningsmodell är förenlig med minskade löneskillnader mellan kvinnor och män”.

Vi delar den slutsatsen. Inom ramen för industrinormen har flera offensiva jämställdhetsinsatser gjorts. Ett exempel är den särskilda satsningen på undersköterskornas löner i avtalsrörelsen 2016. Ett annat färskt exempel är låglönesatsningen i avtalsrörelsen 2017.

Alla jämställdhetsutmaningar kan dock inte lösas inom ramen för industrinormeringen. För att uppnå verklig jämställdhet mellan kvinnor och män krävs att samhället och arbetsmarknaden, inte lönebildningsmodellen, förändras.

  • Stå emot kraven på lägstalöner. Inte bara arbetsgivare, utan även många ekonomer och politiker, predikar i dag att ingångslönerna måste sänkas. Om det skulle bli praktisk politik skulle främst kvinnor drabbas. Kvinnor som redan i dag har låga löner och tuffa arbetsvillkor.
  • Kvinnors arbete behöver uppvärderas. Lönekartläggning är ett bra verktyg. Strategiskt riktad kompetensutveckling behövs.
  • En annan viktig åtgärd är inkluderande rekrytering. Detta så att arbetsgivare verkligen anställer utifrån kompetens och slutar sortera bort sökanden för att de inte liknar en själv.
  • Uttaget av föräldraledighet och vård av sjukt barn måste bli mer jämställt. Ett jämställt arbetsliv kräver en bättre balans mellan yrkesarbete och hushållsarbete, för både kvinnor och män. I dag förväntas kvinnor ta ett större ansvar för hem och barn. Det gör att kvinnor nedprioriteras löne- och karriärmässigt i arbetslivet, oavsett om de har barn eller inte.
  • Heltid måste bli norm på hela arbetsmarknaden. Så att deltidsarbete blir något som individen själv väljer, oavsett kön. Inte något som kommer med ett kvinnodominerat yrke.

Listan kan göras mycket längre. Detta är fem punkter vi anser vara särskilt viktiga för att skapa ett jämställt arbetsliv, där en självklar del är jämställda löner.

Vi i Facken inom industrin tänker ta vår del av ansvaret. Både när vi förhandlar om löner och arbetsvillkor, och när vi deltar i samhällsdebatten och påverkar politiken. Den positiva utveckling vi har sett de senaste åren, när löneskillnaderna mellan kvinnor och män har minskat, måste fortsätta.

Här är industrinormeringen inte en del av problemet, utan en del av lösningen. Den nuvarande lönebildningsmodellen har både inneburit reallöneökningar för alla, oavsett kön, och mindre löneskillnader mellan kvinnor och män. Den som påstår något annat gör det alldeles för enkelt för sig.

Inom ramen för industrinormen har flera offensiva jämställdhetsinsatser gjorts
Facken inom Industrin

Löneskillnaderna mellan könen minskar, både för arbetare och tjänstemän. Kvinnors löner ökade med en halv procent mer om året än mäns löner mellan 2015 och 2017, visar LO:s lönerapport 2018. Det berodde framför allt på en snabbare löneutveckling för kvinnor i tjänstemannayrken. Men även kvinnor i arbetaryrken har haft en snabbare löneutveckling än manliga arbetare.

Inom industriyrken ökade kvinnors löner ännu lite snabbare, med 0,6 procent mer än männen om året, visar Facken inom industrins lönestatistik för 2016 och 2017. Bland industrins arbetarkvinnor var siffran 0,4 procent mer per år.

Jämför vi kvinnors och mäns löner inom industrin, utan att göra någon fördelning på arbetare och tjänstemän, är kvinnors löner snart ifatt männens. Kvinnor tjänar nu 2 procentenheter mindre än männen. Det är fortfarande en oacceptabel orättvisa. Men en förklaring till den positiva utvecklingen är att andelen kvinnor inom industrin med högre utbildning ökar.

Ulrika Lindstrand
förbundsordförande Sveriges Ingenjörer
Marie Nilsson
förbundsordförande IF Metall
Martin Linder
förbundsordförande Unionen
Eva Gouvelin
förbundsordförande Livsmedelsarbetareförbundet
Per-Olof Sjöö
förbundsordförande GS-facket