Debatt 3 november 2019

Industrifacken: Här är våra krav inför avtalsrörelsen

Ökade reallöner, avsättningar till deltidspension och flexpension, åtgärder för en förbättrad arbetsmiljö och åtgärder för att stärka jämställdheten. Det är industrifackens gemensamma krav inför avtalsrörelsen 2020. Ulrika Lindstrand skriver med övriga förbundsordföranden i Facken inom Industrin på Di Debatt. 

Klicka här för att läsa texten på Di Debatt

Nästa år ska nästan tre miljoner svenska löntagare få nya löner. På måndagen presenterar vi, Facken inom industrin, våra gemensamma krav inför 2020 års avtalsförhandlingar. 

Vårt första besked är att vi även i kommande avtalsrörelse är beredda att sluta de första löneavtalen och därmed sätta märket för löneökningarna på hela den svenska arbetsmarknaden. 

Facken inom industrin agerar utifrån ett långsiktigt perspektiv i syfte att säkerställa en stabil lönebildning i Sverige. Konkret innebär det att vi tar hänsyn till löneökningarnas konsekvenser för inflation, konkurrenskraft och sysselsättning.

Vårt andra besked är att vi inte ser något skäl till att växla ned löneökningstakten. Reallöneökning till våra medlemmar är ett viktigt mål och vår sammantagna bedömning är att fortsatt reallöneökning på hela den svenska arbetsmarknaden är förenligt med en god utveckling av konkurrenskraften, en hög sysselsättning och inflationsmålets restriktioner. Vårt lönekrav är långsiktigt hållbart.

Reallöneökning till våra medlemmar är ett viktigt mål
Industrifacken
Sveriges Ingenjörer, Unionen, IF Metall, GS och Livs

Fem utgångspunkter ligger till grund för vår bedömning:

- Inflationsmålet är en viktig utgångspunkt. Inflationsmålet är det nominella ankaret för pris- och lönebildning i Sverige och en viktig utgångspunkt för Facken inom industrin. Det vore önskvärt om industrins arbetsgivare också anslöt sig till ett sådant förhållningssätt.

Den finns ingen motsättning mellan inflationsmålet och en stark konkurrenskraft. Ett inflationsmål med hög trovärdighet stärker ett lands internationella konkurrenskraft. 

- Avmattning i omvärlden. Den ekonomiska tillväxten i de länder som är viktigast för svensk export har under de senaste åren varit tydligt högre än under perioden 2008-2013. Under 2019 har tillväxten mattats av. Det innebär en långsammare tillväxt i närtid. 

Men företagens långsiktiga förmåga att betala högre löner till sin anställda påverkas framför allt av annat än det aktuella konjunkturläget. Det handlar om sådant som hur produktiviteten i företaget utvecklas, hur kostnaderna utvecklas jämfört med andra länder och hur Sverige och svensk industri står sig i den internationella konkurrensen.

- God svensk konkurrenskraft. En genomgång av ett antal indikatorer på konkurrenskraft visar att svensk industri i dag hävdar sig väl. Det finns inga skäl att öka vinsterna ytterligare på lönernas bekostnad. Företagen borde kunna använda den goda avkastningen man haft de senaste åren till att höja investeringsnivån ytterligare, för att klara konkurrenskraften på längre sikt. 

Fler kraftfulla verktyg behövs för att öka de anställdas kompetens och företagens förnyelse- och omställningsförmåga. 

- Lägre relativa arbetskraftskostnader. Nivån på Sveriges arbetskraftskostnad mätt i gemensam valuta har sjunkit med nästan 10 procent jämfört med Västeuropa sedan 2014. Vår bedömning är att sänkningen skett utifrån ett för svensk industri ansträngt läge och till stor del beror på en försvagning av den svenska kronkursen. Någon ytterligare sänkning behövs inte.

- Lönenivåer som bidrar till en god utveckling på arbetsmarknaden. Både för låga och för höga löneökningar riskerar att öka arbetslösheten. Nuvarande lönenivåer och de senaste årens löneökningstakt i Sverige har gett stöd till en långsiktigt god utveckling på arbetsmarknaden.

Förbundsordförande Ulrika Lindstrand

Med utgångspunkt i de här viktiga förutsättningarna har Facken inom industrin enats om att driva dessa gemensamma krav i nästa års avtalsförhandlingar: 

- Reallöner, stabilitet och förutsägbarhet. Vi ser ingen anledning att växla ned löneökningstakten. Högkonjunkturen har medfört att svensk ekonomi haft en positiv utveckling de senaste åren. Tillväxten har varit hög och rekordmånga har fått jobb. 

Utvecklingen i omvärlden har under året försvagats. Svensk ekonomi påverkas nu av den avmattning som sker i omvärlden och det gör att den höga farten i den exportinriktade industrin i närtid dämpas, samtidigt som konkurrenskraften och lönsamheten är god. En liknande löneökningstakt som vi haft de senaste åren ger förutsägbarhet och stabilitet i en osäker omvärld. 

- Avsättning till deltidspension/flexpension. Vårt långsiktiga mål är att alla anställda ska ha rätt till 100 timmars arbetstidsförkortning per år. Förkortningen kan ske i olika former. 2013 kom parterna inom industrin överens om ett system för deltidspension/flexpension. Det ger möjlighet till en anpassning av arbetstiden när man närmar sig pensionering. Nu vill vi fortsätta att höja avsättningen till dessa system.

- Åtgärder för minskade arbetsskador och förbättrad rehabilitering. För att minimera risken för arbetsskador kräver vi att introduktion till arbetsmiljörisker, säkerhetsrutiner och arbetsmiljöpolicys ges vid all nyanställning, inhyrning, ny befattning eller efter en tids frånvaro. Vi kräver att arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamheten ska stärkas. Det ska ske genom att tydliggöra mål och rutiner som kontinuerligt följs upp. 

- Åtgärder för att främja jämställdheten. Frånvaro från arbete, på grund av föräldraledighet, ger negativ effekt på yrkes-, lön- och karriärutveckling. Kvinnor tar i dag ut merparten av föräldraledigheten, men både män och kvinnor drabbas av konsekvenserna av frånvaron. 

För att komma till rätta med detta kräver vi att det ska upprättas en handlingsplan där det kartläggs vilka åtgärder som ska göras för att förhindra negativa effekter till följd av frånvaro från arbete på grund av föräldraledighet.

Våra krav bidrar till stabilitet och förutsägbarhet samtidigt som reallönerna kan fortsätta att stiga på ett långsiktigt hållbart sätt. Kraven är samtidigt förenliga med en god utveckling av konkurrenskraften och en hög sysselsättning. 

Ulrika Lindstrand, förbundsordförande Sveriges Ingenjörer

Marie Nilsson, förbundsordförande IF Metall

Martin Linder, förbundsordförande Unionen

Per-Olof Sjöö, förbundsordförande GS

Eva Guovelin, förbundsordförande Livs

  • Trots den förväntat svagare konjunkturen växlar industrifacken överraskande upp sina lönekrav Orealistiskt, alldeles för högt, svarar arbetsgivarna. TT: "Med facit i hand. Borde ni krävt mer?" "Det är alltid lätt att vara efterklok men vi gör inte bedömningen att det var för lågt." (sic - ofullständig citering)  Ingenjörerna är tydligare, deras fackförbunds ordförande Ulrika Lindstrand är besviken över att de lokala lönepåslagen blev relativt magra. "Vi är besvikna på det lokala utfallet", säger hon men bedyrar att det i de nya kraven inte handlar om något kompensationstänk: Facken växlar upp lönekraven via Ekuriren.se/TT

  • ”Facken inom industrin” består av LO-förbunden IF Metall, GS och Livs, TCO-förbundet Unionen och den största Saco-organisationen Sveriges Ingenjörer. Sveriges Ingenjörers förbundsordförande Ulrika Lindstrand håller med om att det kan bli tuffare och pekar på ett osäkert handelsavtal mellan Kina och USA, pågående svenska Las-förhandlingar och en osäker Brexit. "Vi är missnöjda över att vi under den innevarande avtalsperioden inte har kunnat få ut mer lokalt av våra medlemsföretag. Löneglidningen har varit väldigt lite - trots att många företag gjort historiskt höga vinster. Men det är inget vi kan fixa i efterhand, nu måste vi se framåt", säger hon: Industrifacken kräver 3 procent mer i lön på DN Ekonomi

  • Facken inom industrin räknar med sämre tillväxt de kommande två åren. Trots det anser de att det finns utrymme för löneökningar på 3,0 procent nästa år. "Det är viktigt att våra medlemmar får mer pengar i plånboken", säger Martin Linder, ordförande i Unionen. Ulrika Lindstrand, Sveriges Ingenjörer, betonade också att det centrala avtalet är ett golv. "Det är inte meningen att Märket, som vi sätter centralt, ska vara ett tak. Om man slaviskt följer den siffran på varje företag och för varje individ då fungerar inte våra lokala avtal längre. Att vi inte fått ut mer under en högkonjunktur får vi skjuta tillbaka till arbetsgivarna på lokal nivå, det är också deras ansvar att våra avtal följs": Facken kräver 3 procent högre löner på Kollega.se

  • Samtidigt som arbetsmarknaden försvagas vill facken växla upp löneökningarna till 3 procent nästa år. Oansvarigt, enligt Teknikföretagen, medan facken indirekt säger att de senaste årens lönelyft varit för låga. Ulrika Lindstrand, ordförande för Sveriges Ingenjörer, medger mer öppet att löneökningarna de senaste tre åren borde ha varit högre. De har stannat kring 2,5 procent per år, inklusive lokala lönepåslag utöver vad de centrala avtalen ger. "I branscher som har gått extremt bra, till exempel hela fordonsindustrin, är det en besvikelse. Att de lokala lönepåslagen inte har blivit högre kan bland annat bero på hur de stora företagens lokala lönesystem är utformade. Vi ser att de som redan har hög lön har svårt att få mer, trots god prestation": Lönekrav utan koppling till konjunkturen på Arbetet.se