Debatt 5 december 2019

Sverige behöver permanent system för korttidsarbete

Vi förväntar oss att regeringen och januaripartierna nu tar sitt ansvar och snarast inrättar ett permanent system för korttidsarbete, skriver förbundsordförande Ulrika Lindstrand tillsammans med övriga industriparter på Di Debatt

Begreppet korttidsarbete förknippas oftast med kris och djup lågkonjunktur. Vad det handlar om är att anställda tillfälligt går ned i tid samtidigt som staten går in och tar en del av kostnaden för detta. Motivet är att företag – som i grunden är konkurrenskraftiga – ska kunna ta sig igenom en djup kris utan att behöva göra omfattande personalneddragningar.

Under finanskrisen för 10 år sedan svepte varselvågen in över svensk industri. På grund av att korttidsarbete saknades i Sverige slogs uppemot 100 000 industrijobb ut. 

I andra länder där systemen fanns på plats kunde samtidigt sysselsättningen hållas uppe. I stället för att tvingas till massiva uppsägningar kunde företagen – med statens hjälp – behålla sina medarbetare och deras kompetens. 

Svensk industri och ekonomi har inte råd med att svenska industrijobb och verksamheter – som är långsiktigt konkurrenskraftiga – återkommande slås ut vid kriser på grund av att det svenska systemet för korttidsarbete inte motsvarar systemen i viktiga konkurrentländer
Parterna i industrin

ärmed var de väl förberedda så att de kunde öka sina marknadsandelar och stärka sin konkurrenskraft när efterfrågan vände uppåt igen. 

I Sverige gick också anställda ned i tid under finanskrisen, men först efter omfattande varsel. Här fick dessutom individen och företagen stå för hela notan. 

Sedan dess har även Sverige infört ett system för korttidsarbete, men till skillnad från i de flesta länder så är det inte tillgängligt permanent. Det kan bara aktiveras av regeringen i händelse av en mycket djup kris som ger utslag i hela ekonomin, vilket är problematiskt. 

Såväl parterna inom industrin som den statliga utredningen ”Ett mer konkurrenskraftigt system för stöd vid korttidsarbete” har konstaterat att verksamheter i Sverige har en betydande konkurrensnackdel till följd av att korttidsarbete inte finns tillgängligt permanent. 

I utredningen som presenterades förra året föreslås därför att det nuvarande systemet kompletteras med en permanent möjlighet för enskilda företag att ansöka om stöd från staten när de utsätts för tillfälliga men allvarliga störningar. 

Till skillnad från i det befintliga systemet måste företagen uppfylla uppställda villkor för stöd. 

Här är det på sin plats att poängtera att korttidsarbete inte kommer att kunna användas för att hantera en vanlig lågkonjunktur eller när företag behöver genomföra strukturförändringar. 

I stället är syftet att hantera externt skapade allvarliga ekonomiska problem i verksamheter som i grunden är konkurrenskraftiga.

Realiteten i dagsläget är att det finns betydande risker och osäkerheter i världsekonomin. Höjda tullar på grund av handelskrig, störda värdekedjor på grund av en oordnad brexit eller kraftigt ändrade priser på råvaror till följd av väpnade konflikter är bara några. 

I samtliga fall kan resultatet snabbt bli att enskilda industriföretag eller branscher i Sverige drabbas av stora problem. Då är Sverige dåligt rustat, eftersom det fortfarande saknas alternativ till uppsägningar här. 

Skillnaden blir extra tydlig av att det inom industrikoncerner ofta finns liknande anläggningar i olika länder. 

Vid neddragningar på koncernnivå är risken överhängande att arbetstagare i Sverige blir uppsagda, eller att verksamheter i Sverige läggs ned, eftersom företag kan använda sig av korttidssystem vid sina anläggningar på andra håll. 

Därtill innebär det faktum att korttidsarbete inte finns tillgängligt permanent i landet en konkurrensnackdel vid nyetableringar och omlokalisering av produktionen. 

Ett företag är sannolikt mer benäget att förlägga verksamhet till ett land där det vet att staten bidrar för att säkra jobb och kompetens om det skulle hamna i akuta svårigheter.

Vi parter inom industrin förväntar oss att regeringen och de övriga partierna bakom januariavtalet skyndsamt tar sitt ansvar och snarast får ett permanent system för korttidsarbete på plats. 

För att såväl medarbetare som verksamheter ska kunna gå stärkta ur en kris är det även centralt att den frigjorda tiden i samband med korttidsarbete används för utbildning eller validering av kompetens. 

Samtidigt kommer likviditeten att vara ansträngd i bolagen. Därmed måste även utredningens förslag om att staten ska tillhandahålla ekonomiskt stöd för kompetensåtgärder i samband med korttidsarbete komma på plats. 

De risker som finns i världsekonomin i dag är väl kända. Regeringen och de övriga partierna bakom januariavtalet har nu ett ansvar att agera. Trots detta så saknades såväl ny lagstiftning som resurser i höstbudgeten. Den utdragna beslutsprocessen är skadlig och riskerar verksamheter och jobb i landet. 

Svensk industri och ekonomi har inte råd med att svenska industrijobb och verksamheter – som är långsiktigt konkurrenskraftiga – återkommande slås ut vid kriser på grund av att det svenska systemet för korttidsarbete inte motsvarar systemen i viktiga konkurrentländer. 

Ulrika Lindstrand, förbundsordförande Sveriges Ingenjörer

Martin Linder, förbundsordförande Unionen

Klas Wåhlberg, vd Teknikföretagen

Marie Nilsson, förbundsordförande IF Metall

Per Hidesten, vd Industriarbetsgivarna

Jonas Hagelqvist, vd IKEM Innovations- och kemiindustrierna i Sverige

Per-Olof Sjöö, förbundsordförande GS-facket

David Johnsson, vd TMF Trä- och Möbelföretagen

Eva Guovelin, förbundsordförande Livsmedelsarbetareförbundet

Björn Hellman, vd Livsmedelsföretagen

Ravindra Parasnis, vd Grafiska Företagen

Anders Weihe, vd TEKO Sveriges Textil- & Modeföretag

Lena-Liisa Tengblad, vd Gröna Arbetsgivare