Debatt 10 december 2019

Forskarkarriär måste åter blir attraktiv

Hur ska vi kunna producera tjänster och produkter högt upp i värdekedjan och ha en framgångsrik exportsektor i framtiden när de viktigaste incitamenten för att bli forskare i Sverige är borta? Det skriver förbundsordförande Ulrika Lindstrand på SvD Debatt tillsammans med ordfördanden för tre andra Saco-förbund.

Inför den kommande forskningspolitiska propositionen finns ett antal återkommande problem som lyfts av många intressenter. Den svenska forskningen ger inte resultat i form av citeringsgenomslag och innovationer per satsad krona som i de mest framgångsrika jämförelseländerna och en svensk forskarkarriär är inte längre särskilt attraktiv för svenskar eller utlänningar.

Andelen av den svenska befolkningen som doktorerar minskar år för år, juniora forskare från utlandet stannar inte kvar i Sverige och det svenska näringslivet har svårt att rekrytera FoU-personal (forskning och utveckling).

Naturvetarna, Sveriges Ingenjörer, SULF och Sveriges läkarförbund anser att Sverige måste vara en ledande kunskapsnation och ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer. För att nå detta mål är det nödvändigt att en forskarkarriär i Sverige betraktas som attraktiv. Ett par nyligen publicerade analyser från Universitetskanslersämbetet (UKÄ), tillsynsmyndigheten för högskolor och universitet, ger några svar på vad som brister.

En konsekvens av utvecklingen är att andelen nya svenska doktorander i teknik och naturvetenskap har minskat från cirka 80 till 40 procent på 20 år trots att volymen på forskarutbildningen varit relativt oförändrad.
Förbundsordförandena Sveriges Ingenjörer, Naturvetarna, SULF & Läkarförbundet

Av den forskande och undervisande personalen hade 29 procent en tidsbegränsad anställning år 2018, vilket är dubbelt så mycket som i privat sektor. UKÄ konstaterar i analysen Många tidsbegränsat anställda i högskolan att tidsbegränsade anställningar utanför högskolans karriärstruktur kan leda till en karriärmässig återvändsgränd för individen, vår erfarenhet visar att så ofta är fallet.

Detta trots att de flesta i Sverige verkar vara rörande överens om att juniora forskare behöver stabilitet, goda anställningsvillkor och anställningstrygghet för att kunna tackla nya svåra forskningsfrågor som får genomslag i forskarvärlden och leder till innovationer med stor samhällsnytta.

Erfarenheterna från framgångsrika länder är desamma. Hollands forskningsminister Ingrid van Engelshoven beskriver goda anställningsvillkor som en mycket viktig anledning till deras framgång. Nobelpristagaren i fysik, Frank Wilczek från USA säger att juniora forskare behöver stabilitet, sociala skyddsnät och långsiktig finansiering.

Även om en karriär som forskare på våra lärosäten är osäker och inte särskilt välbetald sett till alternativen så är en forskarkarriär inte begränsad till en akademisk karriär. Majoriteten av Sveriges FoU-verksamhet bedrivs i företagssektorn och övrig offentlig sektor. Kanske en karriär där kan locka unga begåvningar?

Tyvärr visar rapporten Hur värderas en forskarutbildning? att det inte finns någon ekonomiskt betydelsefull skillnad i löneinkomster mellan jämförbara individer med och utan examen på forskarnivå i Sverige på kort till medellång sikt. För bland annat naturvetenskap, teknik, lantbruksvetenskap och veterinärmedicin finns inte någon positiv utbildningspremie eller så är den negativ.

UKÄ konstaterar bland annat att ”För civilingenjörer verkar det, åtminstone på kort till medellång sikt, alltså inte finnas ekonomiska incitament att genomgå en forskarutbildning. Då har vi inte heller tagit hänsyn till den kostnad en forskarutbildning kan innebära i förlorad löneinkomst jämfört med civilingenjörer som är verksamma på andra delar av arbetsmarknaden under samma period.” Också för läkare och naturvetare är lönen under forskarutbildningen ofta väsentligt lägre än vad de får genom att välja bort en forskarkarriär.

Den här negativa utvecklingen måste vändas omgående. Den framtida forskarförsörjningen är hotad.

En konsekvens av utvecklingen är att andelen nya svenska doktorander i teknik och naturvetenskap har minskat från cirka 80 till 40 procent på 20 år trots att volymen på forskarutbildningen varit relativt oförändrad.

Visserligen kommer många duktiga doktorander och postdoktorer hit från utlandet men många av de bästa väljer bort Sverige för bättre villkor och forskarmiljöer i andra länder. Av de som ändå kommer hit för att doktorera finns 60 procent av dem inte längre kvar i Sverige tre år efter disputation. Utöver detta är det också så att många svenskar lämnar Sverige för bättre möjligheter i utlandet efter disputation.

Sverige har tidigare byggt framgångsrika företag och hela sektorer av vår ekonomi på resultaten från vårt utbildnings- och forskningssystem och det har varit grunden för vårt välstånd. Hur ska vi kunna producera tjänster och produkter högt upp i värdekedjan med välbetalda jobb och ha en framgångsrik exportsektor i framtiden när de viktigaste incitamenten för att bli forskare i Sverige är borta?

Vi ser följande förändringar som helt nödvändiga för att säkra den svenska forskningens kvalité, effektivitet och internationella konkurrenskraft:

  • Ta bort möjligheterna att stapla tidsbegränsade anställningar på varandra i högskolan. Tillsvidareanställning ska vara det normala, tidsbegränsade tjänster ska bara användas då det är motiverat av särskilda skäl – som exempelvis doktorandtjänster och sjukvikariat.
  • Minska antalet tidsbegränsade anställningar. Fler fasta tjänster och bättre anställningsvillkor behövs för att de bäst lämpade ska välja en forskarkarriär och för att forskarna ska ha en rimlig arbetssituation.
  • Öka basanslagen och tillse att externa medel inte åtföljs av krav på samfinansiering. En långsiktigt hållbar forskningspolitik med höjda basanslag är en förutsättning för att högskolorna ska kunna arbeta strategiskt såväl som vara goda arbetsgivare. Avskaffa också produktivitetsavdraget i finansieringen av högre utbildning och forskning.
  • Erbjud goda löner och arbetsvillkor, kompetensutveckling samt karriärvägar. Detta gäller arbetsgivare både inom privat och offentlig sektor. Det finns goda exempel på arbetsgivare av olika slag som gör detta i dag men generellt är det tydligt att efterfrågan på forskare överstiger utbudet och att utbudet kommer att fortsätta minska om inte arbetsgivarna kan erbjuda attraktivare tjänster.
  • Öka FoU-avdraget. Förslaget från finansdepartementet om ett förstärkt FoU-avdrag som nyligen remitterats är ett steg i rätt riktning som gör att företagen kan satsa på fler och bättre forskartjänster. Vi välkomnar förslaget och vill se det genomfört.

Ulrika Lindstrand, förbundsordförande Sveriges Ingenjörer

Erik Petré, förbundsordförande Naturvetarna

Mats Ericson, förbundsordförande SULF (Sveriges universitetslärare och forskare)

Heidi Stensmyren, förbundsordförande Sveriges läkarförbund