Validering med förnuft - Sveriges Ingenjörer om Valideringsdelegationens slutbetänkande
I dagarna kom det förslag som ska läggas fram för regeringen på hur möjligheterna att få sina kunskaper bedömda – validerade, kan utvecklas. Att kunnande har ett värde, oavsett hur man tillägnat sig det, är valideringens grundtanke. Detta är en självklarhet för ingenjörer, som fortsätter att lära sig och utvecklas genom hela yrkeslivet. Däremot ska man inte överdriva möjligheterna med en reform som denna då det är svårt att översätta erfarenhet till akademiska poäng.
Tre olika typer av validering kan urskiljas: validering av konkreta yrkeskunskaper, för behörighet för tillträde till utbildning samt validering för tillgodoräknande av utbildning.
Vår bedömning är att validering för behörighet – möjligheten att få tillägna sig ny kunskap genom till exempel att gå en kurs på en teknisk högskola, är det som för de flesta är av störst betydelse. Att yrkeserfarna kan söka och genomgå någon eller några enstaka kurser, för vilka man saknar formell behörighet, är samtidigt det som ger störst tidsvinster för individen, minst kostnader för samhället och minst produktionsbortfall i arbetslivet.
Det vi framför allt känner tveksamhet inför är att kunnande förvärvat mer eller mindre formellt, eller genom arbete ska kunna tillgodoräknas som akademisk utbildning. I utredningen och debatten har högskolans ingenjörsutbildningar getts stort utrymme som exempel på utbildningar ägnade för sådan validering. Det kan bara bygga på en mycket förenklad syn på ingenjörsutbildningarna, deras bredd och teoretiska bas, liksom på mångfalden i de uppgifter ingenjörer kan utföra på arbetsmarknaden. Civil- eller högskoleingenjör är inte ett yrke – i själva verket är det en viktig poäng med utbildningarna. Det betyder omvänt att kunnande inom något av de yrken ingenjörer är utbildade för bara kan motsvara en mindre del av utbildningarna som helhet. Det kan alltså inte handla om några omfattande delar som en individ kan tillgodoräkna sig – i den mån det alls är möjligt – av en utbildning på fem år.
Validering för tillgodoräknande bör självfallet vara möjlig, men att den är möjlig betyder inte att ett visst antal personer också kan tillgodoräkna högskolepoäng i en viss omfattning. Om det blir måttstocken för när systemet anses fungera ”som det ska”, riskerar det att gå ut både över valideringens kvalitet och dess legitimitet på arbetsmarknaden men i förlängningen också ingenjörsutbildningarnas kvalitet.
Sveriges Ingenjörers fullständiga yttrande över utredningen finns här.
