4 oktober 2018

Inflationsmålet centralt för lönebildningen

Riksbankens fokus på inflationsmålet har gett resultat. Under de senaste ett och halvt åren har inflationstakten i Sverige varit omkring 2 procent. Det innebär en hög grad av måluppfyllelse. Parterna på svensk arbetsmarknad vet vad de har att utgå från. Det är bra för lönebildningen. Det skriver Ulrika Lindstrand tillsammans med övriga förbundsordföranden i Facken inom industrin, i en debattreplik på Teknikföretagen.

Under lång tid fick Riksbanken utstå hård kritik för att de fäste för liten vikt vid inflationsmålet och därför missade målet. Det var en berättigad kritik. Nu tycks kritiken istället gå ut på att Riksbanken bryr sig för mycket om målet (SvD Debatt 2/10). Erfarenheterna av tidigare misstag verkar var glömda och insikten om inflationsmålets betydelse, bland annat för lönebildningen, försvunna.

Från 2012 fram till sommaren 2014 blev målet för Riksbankens penningpolitik allt mer oklart. Riksbanken började föra in andra mål för penningpolitiken. Ambitionen att nå inflationsmålet sköts på framtiden. Penningpolitiken var stramare än den borde varit. Inflationen föll ner mot noll.

För arbetsmarknadens parter skapade detta problem. Arbetsgivarna hävdade att med en inflation som närmar sig noll var det omöjligt att utgå från inflationsmålet. Det fanns risk för en negativ löne- och prisspiral som skulle ha gjort det ännu svårare för Riksbanken att nå målet.

En ytterligare risk med den politik som Riksbanken då förde var att även de långsiktiga inflationsförväntningarna skulle kunna börja falla. Om det händer blir det ännu svårare att komma tillbaks till inflationsmålet. Det var också vad som hände.

Riksbanken fick då omfattande kritik, bland annat från parterna inom industrin. Sommaren 2014 lade Riksbanken om sin politik. Inflationsmålet kom åter i fokus. Från den tidpunkten har inflationsmålets roll som ankare för pris- och lönebildningen i Sverige understrukits i varje penningpolitisk rapport. Politiken har också gett resultat. Inflation och inflationsförväntningar är tillbaka kring målet.

För lönebildningen är detta centralt. Inflationsmålet är en viktig utgångspunkt i förhandlingar om nya löneavtal och ett av skälen till att lönebildningen fungerat så pass väl under de senaste tjugo åren.

Förtroende är något man förtjänar men det kan snabbt raseras. Ett högt förtroende ger samtidigt ökat handlingsutrymme. Förtroendet för att Riksbanken agerar för att nå inflationsmålet kan inte bygga på att inflationstakten varje månad ligger på exakt 2 procent. Oförutsedda händelser, exempelvis plötsliga förändringar i råvarupriserna, kan på kort tid förändra inflationstakten och göra att inflationen hamnar längre från målet. Det innebär inte att Riksbanken övergett sitt mål.

Vårt mål är att våra medlemmar ska få reala löneökningar. Det ska ske på ett långsiktigt hållbart sätt. Det innebär att vi också måste ta hänsyn till löneökningarnas effekt på konkurrenskraft och sysselsättning.

Ibland för arbetsgivarna fram ståndpunkten att det är konkurrenskraften som är det viktiga för lönebildningen inte inflationsmålet. Det finns enligt vår mening ingen sådan motsättning mellan inflationsmålet och konkurrenskraften. Båda är viktiga. Svensk industri står i dag starkare än på länge.

Konkurrenskraft kan vinnas och förloras vid olika inflationstakt. Ett inflationsmål med hög trovärdighet är i stället en konkurrensfördel. Med ett inflationsmål blir spelreglerna tydligare och det blir lättare för parterna att ta hänsyn både till konkurrenskraft och sysselsättning. Därmed ökar också möjligheterna för löntagarna att nå reallöneökningar på ett långsiktigt hållbart sätt.

Läs artikeln i SVD Näringsliv debatt.