Ingenjörsbloggen

Första gången jag själv ställde frågan om hur många det kunde röra sig om som drabbades av en så kallad ”kompetensutvisning” var under ett seminarium för ett par år sedan, där Centrum för Rättvisa presenterade ett par fall av den karaktären. De hade ingen aning, och det har hittills inte heller någon annan haft som jag har talat med.

Har man ungdomar i rätt ålder får man en hel del oväntad post. Häromdagen trillade det ned en rekryteringsbroschyr från the School of Engineering på Jönköping University (formerly known as Högskolan i Jönköping). Där berättas på sedvanligt sätt allmänt om den Tekniska högskolans utbildningar och förtjänster. Sist finns en förteckning över de 14 program och 2 basutbildningar som erbjuds.

Vid ett besök på en gymnasieskola i ett Teknikcollegeärende träffade vi lärare, rektorer, företagsrepresentanter och – alltid det jag uppskattar mest – elever, den här gången på det naturvetenskapliga programmet.

Är tillväxt och en hållbar utveckling möjliga att förena? Eller förutsätter hållbarhet en obefintlig, eller rent av negativ, tillväxt?

Kapitel 1

Jag fick ett mail i slutet av september 2017 som jag först misstänkte var fejk.
“Du har genom ett omfattande arbete vaskats fram som en värdig mottagare av årets Polhemspris. Det har skett genom en nomineringskommitté och slutligen ett råd med bred sammansättning. Priset delas ut av Kungen”
Nåväl, någonting i formuleringen gjorde ändå att jag betraktade det som legitimt och det slapp hamna i skräpkorgen. Jag besvarade det istället. Det kändes dock overkligt att jag skulle vinna det här…

Det finns ingen naturlag som säger att det går att utbilda ett godtyckligt antal ungdomar till ingenjörer (det motsatta gäller förvisso också). Det var min första reflektion när jag läste vad Jonas Gustavsson, vd för ÅF, skrev på DN debatt (22/10).