Det har blivit allt vanligare att anställda ingenjörer har så kallade konkurrensklausuler i sina anställningsavtal. Det försämrar inte bara rörligheten på arbetsmarknaden. För en enskild person är det också svårt att ifrågasätta behovet vid anställningstillfället och riskfyllt att bryta mot klausulen. Nu finns två färska domar som ger vägledning.
(Denna text publicerades i Förtroendevaldanytt september 2025)
Under anställningen har den anställde en skyldighet att vara lojal mot sin arbetsgivare. Det innebär bland annat att man inte får bedriva verksamhet som konkurrerar med arbetsgivaren.
Om en arbetsgivare vill att konkurrensförbudet ska gälla även efter avslutad anställning, brukar det regleras i en konkurrensklausul i anställningsavtalet. Dessa ska bara användas när det finns särskilda behov. Om klausulen är ”skälig” kan exempelvis handla om hur länge den gäller och att den anställde får ersättning under tiden. Dessutom ska arbetsgivaren ha företagshemligheter som den anställde haft tillgång till och kan använda för att det ska vara tillåtet med en konkurrensklausul.
Klausulen kan göra det svårare för personer att byta jobb och innebära stora begränsningar för den anställde. Det är därför viktigt att du som förtroendevald för en dialog med arbetsgivaren om när och varför och för vilka befattningar sådana klausuler behövs i er verksamhet. De ska inte användas slentrianmässigt eller på fel sätt.
Även om konkurrensklausuler är ganska vanliga är det ovanligt med tvister. Detta eftersom de flesta anställda inte ifrågasätter sina klausuler, då det kan bli dyrt att bryta mot dem. Men nyligen har två domar kommit från den skiljenämnd som hanterar sådana tvister enligt kollektivavtalet mellan PTK och Svenskt Näringsliv.
Den första domen gällde en försäljningschef som sa upp sig och började på ett tyskt företag. Avtalet innehöll en konkurrensklausul som gällde i 12 månader efter avslutad anställning.
Tvisten handlade om det nya jobbet innebar konkurrens med den tidigare arbetsgivaren. Skiljenämnden ansåg att klausulen, som förbjöd både anställning hos konkurrenter och indirekt medverkan i konkurrerande verksamhet, omfattade hennes nya roll i koncernledningen. Klausulen bedömdes därför vara tillämplig, även om det var ett dotterbolag som konkurrerade – inte det bolag hon anställdes av.
Nämnden prövade också om klausulen var skälig och kortade ner den från 12 till 6 månader.
Den andra domen gällde en butikssäljare på en byggvaruhuskedja som hade en konkurrensklausul i sitt avtal. Tvisten handlade om det ens var skäligt att ha en sådan klausul för den här typen av tjänst.
Säljaren hade mycket begränsad insyn i företagets strategiska och långsiktiga planer, och hade inte någon ledande roll eller särskilda förmåner. Skiljenämnden kom därför fram till att det inte fanns tillräckliga skäl för att begränsa säljaren med en konkurrensklausul.
Domen visar att konkurrensklausuler ska användas med försiktighet och bara när de verkligen behövs.