Sveriges Ingenjörer stödjer förändringen eftersom den skyddar avdragets reala värden och behåller avdraget som en drivkraft att satsa på forskning och utveckling. Men satsningarna behöver kompletteras.
Det takbelopp som gäller för nedsättningen av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift för personer som arbetar med forskning eller utveckling (FoU-avdraget) indexeras så att det följer inkomstbasbeloppets utveckling.
Förslaget är på väg till Lagrådet och kan sedan behandlas i Riksdagen. Förslaget är att det ska träda i kraft 1 januari 2027.
I rapporten Doktorandkrisen – ett hot mot Sveriges välstånd syntes en kraftig minskning av antalet svenska doktorander inom STEM sedan 2010.
En annan av Sveriges Ingenjörers rapporter, Minskande offentliga investeringar i teknisk forskning – ett hot mot Sveriges konkurrenskraft, visar att Sverige har tappat mark i offentliga satsningar på teknisk forskning jämfört med viktiga konkurrentländer. Mellan 2015 och 2023 föll Sverige från en fjärde till en åttonde plats. Det största tappet skedde under perioden från 2021 till 2023.
Sveriges ligger nu lägre än länder som Österrike och Polen när det gäller offentliga medel till teknisk forskning i relation till BNP. Det sker samtidigt som regeringen har målet att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation.
I dag uppgår de statliga satsningarna till cirka 0,12 procent av BNP. För att nå upp till nivån i de länder som satsar mest skulle anslagen behöva öka till omkring 0,2 procent, motsvarande cirka 3,6 miljarder kronor per år. Det skulle förbättra förutsättningarna för företagens FoU-investeringar och stärka innovationskraften. För om tappet mot andra länder ska vändas räcker det inte med riktade initiativ, de offentliga satsningarna på teknisk forskning behöver öka brett och långsiktigt. Sverige behöver helt enkelt en förstärkt forskningspolitik.