Varför prioriterar arbetsgivarna inte återväxten?

Det är skrämmande låga siffror. Varför vill inte arbetsgivarna testa att anställa blivande ingenjörer – delta aktivt i deras utbildning – när så många säger att de har svårt att hitta ingenjörer när de väl är färdigutbildade? Det känns som ett stort slöseri.

Jag själv tillhörde en av de sista årskullarna som hade obligatorisk praktik när jag pluggade till ingenjör på Chalmers i Göteborg. Sommarjobb var en väg både till erfarenhet och examen på den tiden.

En dag efter andra året på utbildningen lastade jag cykeln på tåget till Karlskoga, och väl framme installerade jag mig i ett rum på en sommartom folkhögskola.

Jag jobbade på ett råvarulabb, där inkommande material testades för att säkerställa att de uppfyllde kraven som ställdes. Det kunde till exempel handla om vattenhalt och andra parametrar. Den här typen av arbete görs i många företag, och är en bra kunskap om arbetslivet att ha med sig. Efter första sommaren blev det ytterligare en sommar i Karlskoga.

Jobbet gav mig en otroligt värdefull insikt inte bara i kemiindustrin utan även hur flöde och samarbeten på ett företag går till. Ibland möter jag ingenjörsstudenter som frågar vad en ingenjör egentligen gör. På ett sommarjobb i linje med utbildningen och tillsammans med andra ingenjörer kommer den insikten naturligt. Det är min erfarenhet. Sommarjobbet ökade min motivation och stärkte mig de sista åren i utbildningen och gav mig en riktning i min kommande yrkesroll.

De arbetsgivare som anställer ingenjörer måste börja prioritera återväxten av kompetens i företagen genom att ta tillvara ingenjörsstudenternas kunskaper och vilja att utforska yrket. Studenter som jobbar med andra ingenjörer kommer att stärkas i sin roll och bli ännu bättre ingenjörer. Det skulle alla vinna på.

Ulrika Lindstrand, ordförande för Sveriges Ingenjörer