Själv kallar han dem miniproblem, andra kallar dem kluringar. Men vad man än säger är de utformade för att ge en stunds huvudbry och stimulera nyfikenheten. Problemen har en historia som började för över 50 år sedan och fortsätter än i dag, av samma person: fysikprofessorn Göran Grimvall.
När nu Sveriges Ingenjörer ska börja publicera hans problem igen är det värt att berätta hur det en gång startade.
Efter att Göran Grimvall hade läst teknisk fysik på Chalmers, disputerat i teoretisk fysik och fortsatt att forska och undervisa på Chalmers, kände han att det var det något som fattades.
– Av en slump fick jag upp ögonen för och började intressera mig för fysiska fenomen runt omkring mig i naturen. Jag blev frustrerad av att jag inte visste hur allt hängde ihop fast jag hade läst teknisk fysik, säger Göran Grimvall och tillägger att antagligen gjorde andra det inte heller.
Han skrev då ihop sina första tre ”förklarade fenomen” och skickade dem till Teknisk Tidskrift. Efter publiceringen, som dröjde ett tag, fick han Tekniska fysikers förenings uppsatspris. Det var då det tog fart.
Tidningen bytte namn till Ny Teknik och blev veckotidning 1977. Då fick han mindre utrymme i tidningen och termen miniproblem var född. Sedan dess har det fortsatt.
Med ålderns rätt lämnade Göran Grimvall förra året villan i Täby och flyttade med sin hustru Siv in i en modern lägenhet i samma kommun. Det som känns utmärkande för inredningen – förutom de många bokhyllorna – är antalet tryck och målningar med naturmotiv.
Hans naturintresse kommer från barndomen. Fadern var botaniker och själv var han scout. Favoritkonstnären är Karl Axel Pehrson som målade växter och insekter i klara färger i en alldeles egen, fantasirik stil. Dessutom formgav han filmpriset Guldbaggen.
Göran Grimvalls miniproblem är inte nischade och kräver inga extrema specialistkunskaper.
– Jag drivs av att lära ut det som är ingenjörskunnande och vill ha ett brett anslag.
Han vet inte hur stor andel som lyckas lösa miniproblemen, men det är inte det enda syftet med miniproblemen, menar Göran Grimvall.
– Den som vill ska förstås kunna lösa problemen, men jag har också strävat efter att de ska ha ett läsvärde.
De färdigheter som behövs, anser han, för att dyrka upp hans miniproblem är de som man lär sig under de första två åren på ingenjörsutbildningen: att tillämpa matematiken eller åtminstone att rita en graf.
– Det handlar om ett allmänt sätt att tänka när man ska lösa ett problem. En sådan teknik är att förenkla, förenkla, förenkla.
– Många av mina miniproblem går att lösa genom att föreställa sig ett extremfall. Man kan till exempel tänka sig att någonting pågår oändligt långsamt eller under kort tid.
När han blev professor på KTH 1977 kunde han lättare bestämma hur mycket tid han skulle lägga på populärvetenskapen, utöver forskning, undervisning och administration som hör till en professors vardag. Och nog lade han ned en del tid på skrivandet. Hans egna böcker har en full rad i vardagsrummets bokhylla. Drygt 20 fack- och populärvetenskapliga böcker har det blivit.
De populärvetenskapliga böckerna har titlar som De bästa miniproblemen, Förklarade fenomen - Fysik i natur och kultur, Sportens fysik och Professor Grimvall ställer till problem.
I det rum av lägenheten som är mest ouppackat efter flytten står inspirationsböckerna i lådor och bokhyllor. Det är fysik, sport, natur och kokkonst i en livslång samling litteratur som bygger på nyfikenhet. De författare han litar mest på är dem som till exempel både är kockar och naturvetare.
– Då vet man att de rör sig i den verklighet de beskriver och att de har sakkunskapen, konstaterar Göran Grimvall.