Ingenjörsroller

Ingenjörens roller, arbetsuppgifter och ansvar har utvecklats och förändrats i takt med samhällets utveckling, och med dem följer även olika bilder av vad en ingenjör är och företräder.

Rollerna har skiftat genom åren

I slutet av 1800-talet var ingenjören framförallt en innovatör; i den teknikoptimistiska andan vid förra sekelskiftet blev uppfinnaren en hjälte, och få var de problem som inte förväntades lösas med tekniken. En stark industrialisering, järnväg, telegraf, telefoni – nya tekniska system förändrade livsvillkoren och kom att införlivas i samhället som naturliga delar.

Kring 1920-talet var ingenjören istället en kugge i samhällsmaskineriet. Ingenjörer var anställda i olika delar av offentlig förvaltning, och tidens ”teknokratirörelse” menade att det var de som behärskade tekniken som skulle styra över den. Därtill kom behov av en mer vetenskaplig förankring – samhällsingenjörens utbildning skulle vila på vetenskaplig grund, och han kunde även ges möjlighet att disputera.

Han kunde så småningom också bli en hon. Under 1900-talets första hälft skedde en demokratisering av ingenjörsyrket, i takt med att fler ingenjörer behövdes. Även arbetar- och medelklassens pojkar började drömma om en ingenjörsutbildning, och så småningom även flickor. År 1915 tog Chalmers beslutet att släppa in kvinnor som ordinarie studerande, och KTH följde efter 1921. Detta var relativt sent i internationell jämförelse – i Finland hade kvinnliga teknologer tillåtits 1890, och på Tekniska högskolan i Zürich sedan 1860-talet. Varför hölls den kvinnliga ingenjören utanför yrket så länge?

Andra hälften av 1900-talets präglades av flera stora strider och av viktiga idérörelser: miljö, fred och kärnkraft diskuterades och debatterades. Vi berättar om Hannes Alfvén som tog ställning mot atomenergin och därpå nära nog blev utfryst ur det akademiska samfundet. Ingenjören Joachim Lentz frågar sig om dagens ingenjörer får lära sig att ifrågasätta – finns det något sådant som en politisk ingenjör?

Idag arbetar ingenjören i en globaliserad värld – både människor och kunskap rör sig snabbt över gränser. Svenska ingenjörer bygger upp företag och utvecklar biståndsarbete i andra delar av världen, och vårt land berikas av inflyttande ingenjörer. Den moderna tekniken kräver en ingenjör i världen.

Drivkraft och skaparglädje

Civilingenjörsminnen lästa av av Katarina Ek-Nilsson, dr i etnologi. Berättelserna kommer att publiceras här eftersom i början av 2012.

Den skapande, kreativa ingenjören:

Ingenjören som problemlösare och konstruktör. Det framåtblickande, utvecklingsoptimistiska i den moderna ingenjörsrollen. Tekniken fick inte bli något själlöst, för då skulle ingenjören blott bli ”en tjänare åt vinstbegäret och egennyttan”.

Att vara förfaren i konsten:

Ingenjörsyrket är både teoretiskt och praktiskt, akademiskt och icke-akademiskt. ”Lyckan när maskinen började arbeta kan endast fattas av just en blivande ingenjör” berättar en ingenjör.

Tjejerna på Maskin är inte som alla andra grabbar:

Citatet är hämtat från KTH. En kvinnlig ingenjör uppger att hon först fick bli ”pojke” när hon började på KTH. Andra betonar att det inte är någon särskilt med att vara tjej och ingenjör.

Den steniga vägen:

Om klassresenärens väg till civilingenjörsyrket och korrespondensstudiernas betydelse under 30-40-50-talen. En del lyckas bra, andra förblir, även om de lyckas, ”en tillfällig och förlägen gäst i de borgerliga salongerna”. Berättelserna kan vara inspirerande för invandrarungdomar idag.

Innovatören

Mitten av 1800-talet var en period av stor samhällsförändring, med en galopperande industrialisering och med en stark tilltro till tekniken. Här befästs också en livskraftig bild av ingenjören som en självständig och driftig innovatör som kan komma till uttryck än idag.

Ingenjören porträtterades av exempelvis författaren Jules Verne i teknikoptimistiska böcker där tekniker är framstegens män, hjältar och skarpsinniga uppfinnare. I boken Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter (1871) beskriver Verne hur en rymdresa genomförs bland annat med de sinnrika ingenjörernas hjälp:

Och det var inte bara i litteraturen som de idérika och innovativa ingenjörerna verkade. År 1897 ägde den så kallade Stockholmsutställningen rum, en världsutställning med industrifokus placerad i Stockholm. Industriutställningarna, med den första i London 1851, var ett viktigt uttryck för 1800-talets teknikoptimism, och visade tekniska framsteg, hantverk och konstnärliga utryck i harmoni. Svenska 1800-talsuppfinningar, som skiftnyckeln, dynamiten, rörtången och separatorn visades gärna upp kring det nationalistiska förra sekelskiftet och leder tankarna till innovatörer som Alfred Nobel, Gustaf Dalén och Gustav de Laval.

Idag ser ingenjörsarbete annorlunda ut, och den mesta teknikutveckling sker som ett mödosamt processarbete med gradvisa förbättringar i arbetsgrupper där blandad kompetens ses som en tillgång. Dessutom behöver tekniskt utvecklingsarbete kombineras med ekonomisk nätverkskompetens – innovatören har blivit entreprenör. Men det hindrar inte att förra sekelskiftets innovatörer fortsätter att inspirera som förebilder och pionjärer.

Skapad 2011-06-16. Ändrad 2018-02-14.

Samhällsingenjören

Under 1900-talets första sekel hade ingenjören hunnit bli avheroiserad och var snarare ett kugghjul i samhällsmaskineriet än en industrialiseringens nyskapare. Under det tidiga 1900-talet bildades en tongivande "teknokratirörelse" som menade att de tekniskt kunniga borde sitta i ledningen för ett land (Beckman, Polhem 3/85). Fler och fler ingenjörer gick ut i samhället och ingenjörsutbildningen demokratiserades.

Forskaren Boel Berner har skrivit om ingenjörsrollens utveckling i sin avhandling Teknikens Värd.

Det nya ingenjörsidealet, beskriver Boel Berner, innebar en vidgning av rollen; den moderne ingeniören var en världsman som behärskade både ledarskap, samhällsfrågor och förstås tekniken.

En sådan offentliganställd ingenjör karikerades av författaren Birger Sjöberg i romanen Kvartetten som sprängdes år 1924. Sjöberg skildrade sin ingenjör som omänsklig och oerhört tråkig, varefter författaren låter honom besegras av den musicerande och diktande hjälten. Herr Planertz är en kommunalt anställd ingenjör, i allting behärskad och kall. Om hans sätt att prata skriver författaren "...han talade på samma sätt som han rörde sig, alltid med ett rätt självmedvetet utseende och gärna begagnande sig av uttryck, liksom hämtade ur en kommunal författningssamling, då och då blandade med tekniska vändningar". När han friar till sitt hjärtas dam medför han ritningarna på det hus han hade tänkt att de skulle bosätta sig i och förklarar hela planlösningen. Trots att ingenjören är en riktig tråkmåns och även har en stark tendens att sätta sig på andra beskrivs han emellertid av Sjöberg som en hederlig framtidsman – kanske ett tecken på att ingenjören behöll sin status och plats i samhället.

Men uttryck för tidsandan som social ingenjörskonst och taylorism mötte också starkt motstånd för att skapa ett inhumant arbetsliv och en humanistisk och kulturell motrörelse opponerade sig mot samhällets ingenjörer. Ett klassiskt exempel på sådan teknikkritik är Charlie Chaplins Moderna tider från 1936, där en av filmhistoriens mest kända sekvenser är när Chaplin dras in i maskinens kugghjul. Filmen är en vass kritik mot överdriven automatisering och avhumanisering av arbete.

Den politiska ingenjören

Kring 1900-talets mitt var ingenjören en av hjältarna för dagen. Teknisk utveckling uppfattades som en av grunderna till 1950-talets ekonomiska ”boom”, och ingenjör stod högst upp på önskelistan när efterkrigstidens pojkar listade sina favorityrken.

Men under 1960- och 70-talen förändrades bilden. En helt ny kritik tog form, mot miljöförstöring, mot massförstörelseteknik och mot fixeringen vid materiell framgång. En av de mest inflytelserika skrifterna på området var Rachel Carsons Tyst vår som kom 1962 och som beskrev en framtid utan fågelsång; en tänkt konsekvens av kemiska bekämpningsmedel. Därtill kom 1970-talets kärnkraftsdebatt och olyckan i kärnkraftverket i Three Mile Island 1979. Ingenjörens verk och inriktning var ifrågasatt.

Men ingenjörerna deltog också i samhällskritiken och var med omformade och ifrågasatte sin verksamhet. Ingenjörer har varit aktiva och drivande i fredsrörelsen, miljörörelsen och inom politiken. Ett av de viktigaste namnen i detta sammanhang var Hannes Alfvén, en central person inom Sveriges kärnkraftsmotstånd.

Även idag är teknik på många sätt en politisk verksamhet. Möjligheterna till övervakning har varit en brännande fråga inom den så kallade FRA-debatten. Vilka upphovsrättsregler som ska gälla när det finns tekniska möjligheter till fildelning i stor skala utmanas av Piratrörelsen. Medan kärnkraft inte debatteras i större skala i Sverige väcker den upprörda känslor i exempelvis Tyskland, med massdemonstrationer och ifrågasättande av säkerheten.

En viktig fråga är var och hur teknik debatteras idag. Var vilar ansvaret av teknikens följder, på ingenjörer eller politiker? Finns det en levande teknikdebatt idag, eller borde medierna ta större ansvar för att ifrågasätta nya tekniker med tanke på att de formar vår framtid som få andra områden?

Skapad 2011-06-16. Ändrad 2018-02-14.

Föredrag av Hannes Alfvén

I Svenska Teknologföreningens organ Teknisk Tidskrift publicerades flera föredrag av Hannes Alfvén. Här kan du läsa fem föredrag: Alfvéns installationsföreläsning den 10/5 1941 i samband med tillträdandet av professuren i teoretisk elektroteknik med mätteknik vid KTH; tre föredrag som Alfvén hållit för Svenska Elektroingenjörsföreningen (SEIF, avdelning inom STF) 1945, 1948 respektive 1956; samt föredraget "Magneto-hydrodynamik och fusion" som Alfvén höll vid en konferens om atomenergins fredliga användning i Geneve 1958.

I STF:s verksamhetsberättelser redogörs noggrant för de föredrag som hållits inom föreningen och här kan vi finna andra föredragstitlar av Hannes Alfvén. Nedan finns två exempel ur verksamhetsberättelserna från 1966 (sid 14) och 1967 (sid. 19) där man dokumenterat att professor Hannes Alfvén hållit föredrag för STF:s Avdelning för Kärnteknik om "Fusionsenergin" respektive "Om antimateria".

Ingenjören i världen

Ingenjör är ett internationellt yrke – genom historien ser man täta kontakter med utlandet för att följa teknikutvecklingen och utbyta kunskaper. Studieresor gick framförallt till Tyskland, men även Frankrike och USA.

Ett gott ingenjörsskap krävde att man snabbt kunde ta till sig nya tekniska lösningar som utvecklades i utlandet, och Teknisk Tidskrift publicerade exempelvis artiklar på engelska och tyska. I Svenska Teknologföreningens matriklar kan man se att många ingenjörer verkade i utlandet, på både svenska och inhemska företag.

När ingenjörsrollen breddades på 1970-talet blev nya arbetsfält och nya arenor aktuella. Svenska ingenjörer konstruerade brunnar i Afrika och byggde telesystem i Mellanöstern, samtidigt som utländska ingenjörer flyttade hit och bidrog med nytt kunnande.

Det finns idag såväl en oro för globalt miljöförstörande teknik, ofta kopplad till marknads- och konsumtionskritik, som en övertygelse om att tekniken kan lösa det mesta från miljöproblem och klimatförändringar till energi- och resursbrist och livsmedelsförsörjning.

Svensk teknik som kullager används i vindkraftverk runt om i världen. Sanitetslösningar exporteras till Afrika, och här sparar vi energi med internationella uppfinningar som lågenergilampor och värmeväxlare. Idag arbetar varje ingenjör med nödvändighet i en global omgivning. Både problem, tekniska lösningar och även ofta juridiska ramverk är transnationella.

Samtliga som medverkar på bilden är namngivna. STF:s verkställande direktör Bertil Sjögren sittande tredje från vänster. Konferensen ägde rum i Stockholm september 1965 samtidigt med "6éme Assemblée Générale de la Feani" och Svenska Teknologföreningen stod som värd. EUSEK (Conference of Representatives from the Engineering Societies of Western Europe and the United States of America) och FEANI (Federation Européenne d’Associations Nationales d’Ingenieurs) var internationella ingenjörsorganisationer. Arkivhänvisning: Publicerat av TAM-Arkiv 2011-10-31 13:34

Originalhandlingar – Ingenjören i världen

I Svenska Teknologföreningens (STF:s) utlandsmatrikel från 1967 kan du se en förteckning över medlemmar som då verkade/bodde utomlands.

I verksamhetsberättelserna nedan kan man se exempel på hur STF rapporterade sina utlandskontakter. Är du intresserad av att läsa fler verksamhetsberättelser, gå vidare till avdelning Arkivet. Nedan finns också en informationsbroschyr från STF på engelska riktad till en internationell publik. I dokumentet Statement WFEO/UPADI/FEANI kan vi läsa ett uttalande från ”the international community of engineers” till 1972 års FN-konferens om den mänskliga miljön. Som signatur för FEANI syns STF:s dåvarande vd Bertil Sjögren. Detta dokument behandlas även i artikeln Miljörörelsen och ingenjörsrollen. På fotot nedan från EUSEK-konferensen i Stockholm 1965 finns Sjögren med (sittande tredje från vänster).

Skapad 2011-06-16. Ändrad 2011-11-20.

Teknikkritik idag

Langdon Winner, amerikansk teknikfilosof, har ställt frågan om huruvida värderingar kan byggas in i teknik – och han finner att svaret är ja. Läs mer på hans blogg Technopolis.

Teknikoptimism idag

Forumet TED - globala utmaningar för mänskligheten möts med en humanistisk teknikoptimism.

Referenser

Althin, Torsten, KTH 1912-62 : Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm under 50 år (Stockholm, 1970)

Beckman, Svante: Bilder av ingenjören. Polhem 3 (1985), sid 205-220.

Berner, Boel, Sakernas tillstånd : kön, klass, teknisk expertis (Stockholm, 1996)

Berner, Boel, “Rationalizing Technical Work: Visions and Realities of the ‘Systematic Drawing Office’ in Sweden, 1890–1940”, Technology and Culture, 2007, vol 48 (1), 20–42

Berner, Boel, Teknikens värld. Teknisk förändring och ingenjörsarbete i svensk industri (Lund 1981)

Berner, Boel, Perpetuum Mobile? Teknikens utmaningar och historiens gång (Lund, 1999)

Berner, Boel, och Ulf Mellström,”Looking for Mister Engineer. Understanding Masculinity and Technology at two Fin de Siècles” i: B.Berner (ed) Gendered Practices. Almqvist & Wiksell International (1997), 39-68.

Berner, Boel, Vem tillhör tekniken? Kunskap och kön i teknikens värld, (ed.) (Lund, 2003)

Björck, Henrik, 'Ingenjörerna', Signums svenska kulturhistoria. 1900-talet., s. 331-355 (2009).

Björck, Henrik., Teknikens art och teknikernas grad : föreställningar om teknik, vetenskap och kultur speglade i debatterna kring en teknisk doktorsgrad, 1900-1927 (Stockholm ,1992)

Björck, Ingela (red.), Vad är en ingenjör (Linköping, 1998)

Dahl, Per, Svensk ingenjörskonst under stormaktstiden: Olof Rudbecks tekniska undervisning och praktiska verksamhet (Uppsala, 1995).

Ek-Nilsson, Katarina, Teknikens befäl : en etnologisk studie av teknikuppfattning och civilingenjörer. (Uppsala, 1999)

Kaiserfeld, Thomas, ”Den fallne hjälten-tre ingenjörsporträtt i svensk film”, Polhem: Tidskrift för teknikhistoria 8 (1990), s. 352-370.

Karlqvist, Anna, Från eftersatt till eftersökt: om kvinnliga studeranden på Kungl Tekniska högskolan. (Stockholm, 1997)

Lentz, J. & L. Wadsö (red) Inte vår sak? Om etik och moral i ingenjörskonsten (Lund, 1987)

Lindqvist, Svante, “Discussion : an engineer is an engineer is an engineer?.” In Science, technology and society in the time of Alfred Nobel : Nobel symposium 52 held at Björkborn, Karlskoga, Sweden, 17-22 August 1981. Vol. 298.

Lindqvist, Svante, “En sliten och alldeles för trång bonjour: Den historiska bakgrunden till KTHs organisatoriska struktur.” In Kungl. Tekniska Högskolans organisationsutredning, 1992.

Lindqvist, Svante, “Teknologins institutioner som spegelbild av Sveriges industriella historia..” In Kungl. Vitterhets historie och antikvitetsakademiens årsbok. Vol. 1994. Kungl. Vitterhets historie och antikvitetsakademiens årsbok (Stockholm,1994)

Lindqvist, Svante, ”Om konsten att ligga lågt, inte sticka upp och sitta ner i båten” i: Till en konstnärssjäl (Stockholm, 2002), s. 209–225.

Sundin, Bosse, Ingenjörsvetenskapens tidevarv. Umeå 1981.