Avtalsrörelsen går in i sista fasen; det är en månad kvar av förhandlingar. Läs intervjun med förhandlingschef Camilla Frankelius om läget i förhandlingarna.
Vi förhandlar på som tidigare och skulle det behövas att vi sitter längre för att lösa eller enas om en särskild fråga så gör vi det. Men normalt sett så försöker vi styra förhandlingstider till normala arbetstider.
När vi kommer in i slutförhandlingar i slutet av mars, då kan man inte veta hur dygnet ser ut och får vara beredd på att det kan bli väldigt långa arbetsdagar.
Under den närmaste tiden är uppgiften att arbeta vidare med de yrkanden som rör de allmänna villkoren i kollektivavtalen och försöka enas med våra motparter.
För mig är alla yrkanden vi lagt viktiga på olika sätt. Men för att nämna några så är det, förutom lönefrågan, att öka inbetalningarna till delpension/flexpension. I vissa av avtalen vill vi förtydliga hur de lokala löneförhandlingarna ska gå till. En annan fråga – som är viktig för många – är att ta bort kvalificeringstiden för när våra medlemmar ska kunna ta del av den särskilda föräldralönen. När det gäller arbetstid och övertid vill vi att man inte ska kunna förhandla bort de skyddsregler som finns.
Det gäller att komma ihåg att vill man ha igenom en förbättring få man också vara beredd på att sälja något annat i kollektivavtalet, dvs det som arbetsgivaren lagt som yrkande. Det går ju också att ”betala” för ändringar genom att ta delar av löneutrymmet.
En viktig del i förhandlingsarbetet är också att behålla de goda villkor vi redan har och som arbetsgivaren vill försämra. Där behöver vi ju hålla emot i förhandlingarna eller se till att arbetsgivarna får betala för ändringarna på något sätt.
De har redan funnits med sedan början på januari och har träffat och stämt av regelbundet med parterna så att förhandlingarna löper på enligt plan. Under den första tiden av förhandlingsarbetet är de beredda att trycka på och behöver de så kan de stöta på någon part om de märker att arbetet inte bedrivs konstruktivt. Från mars blir deras arbete mer intensivt och de kommer då att lägga fram förslag på avtalskonstruktioner och hur ett avtal kan se ut mellan parterna. Då blir det också fokus på löneökningarna.
Det är en konstruktion som de opartiska ordförandena använder sig av för att se till att parterna blir klara med sina förhandlingar om förändringar i de allmänna villkoren och att det inte finns några outredda frågor då vi går in i sista veckan innan den 31 mars.
Man kan likna det vid repet som dras i Vasaloppet. De frågor som vi inte är klara med faller när repet dras och dessa kan vi inte fortsätta att förhandla.
Lönefrågan är ju ständigt närvarande men det brukar bli fokus på löneökningarna, dvs märket, den sista veckan i mars och då brukar det vara väldigt intensivt.
Det brukar komma två förslag från de opartiska ordförandena. Det första som kommer en bit in i mars kan man väl kalla för testballong för att få koll på hur parterna tänker. Det andra läggs precis i slutet av förhandlingarna och då är det verkligen skarpt. Säger en part nej, så blir det inget avtal. Då riskerar det att bli stridsåtgärder, alltså strejk eller lockout för att trycka på för att kunna enas om ett avtal.
Jag tror att vi kommer att behöva hela mars till förhandlingarna men förhoppningsvis kan vi enas före midnatt den 31/3. Det är vårt mål.
Jag förväntar mig att de som alltid blir tuffa. Och att enas med de speciella förutsättningar som råder denna gång kommer inte att vara lätt. På något sätt kommer vi att träffa ett avtal. Sista utvägen är ju att ta till stridsåtgärder om inte vi kan nå ett rimligt avtal för våra medlemmar.