Fångat DNA från naturen identifierar biologisk mångfald

Linus Lassen har just avslutat sitt exjobb vid Uppsala universitet och fokuserat på ett nytt sätt att identifiera exakt vilka arter som fastnat i fällorna. Han använder då rRNA (ribosomalt RNA) för att identifiera den biologiska mångfalden i proverna.

Examensjobbet har fått stöd av Sveriges Ingenjörers miljöfond genom en överenskommelse med Uppsala universitet, där miljöstipendier under året delats ut till tio exjobb med fokus på hållbarhetsfrågor. Varje examensarbete har fått 50 000 kronor.

Behovet av att bättre förstå den biologiska mångfalden drivs bland annat av EU:s strategi för att skydda och återställa ekosystem. Strategin syftar till att skydda minst 30 procent av unionens naturområden till 2030 samtidigt som stora delar av de skadade ekosystemen ska vara åtgärdade. Det gäller att känna till var man ska börja.

Skydda där det gör störst nytta

– Vi måste veta vilka områden som ska skyddas. Och genom att identifiera områden med stor biologisk mångfald, kan vi koncentrera våra insatser där de gör störst nytta, säger Linus Lassen.

rRNA finns i organismer med en cellkärna (eukaryoter), vilket omfattar både djur, växter och svampar. Nya metoder kan plocka ut de långa RNA-kedjorna av molekyler och identifiera arter på grundval av ordningsföljden. Examensarbetet drar slutsatsen att kombinationen av det arbetsflöde som tillämpats och rRNA har potential att bli en standardiserad och universell metod för bedömning av eukaryot biologisk mångfald. Ett klart steg framåt.

Fördelen med den metod han tillämpat är också att den är billig och kräver mindre dyrbar apparatur.

– Den här metoden gör att du kan analysera det själv i labbet och behöver inte skicka i väg det till någon annan som gör sekvenseringen. Det går också att göra analyserna i fält med portabla apparater, säger Linus Lassen.

Linus Lassen kommer från en ort utanför Hamburg, tog sin ingenjörskandidat i molekylärbiologi i Potsdam och hamnade en termin på Stockholms universitet. Sedan ville han tillbaka till Sverige och kom in på masterprogrammet för tillämpad bioteknik i Uppsala, där han verkligen trivts under de två åren.

Papegojor och kiwifåglar

Även om han alltid intresserad av naturen blev det mer handfast efter en lång resa till Nya Zeeland där han deltog i ett projekt för att rädda kiwifåglar och hotade arter av papegojor.

Några år senare befinner han sig alltså i Uppsala på andra sidan jorden och vill fortsätta att forska.

– Jag är glad att jag kan kombinera min bakgrund inom molekylärbiologi med möjligheten att bevara miljön. Det är det är som är min verkliga drivkraft, säger Linus Lassen.

Examensjobbet ska nu arbetas om av honom och hans forskargrupp, och förhoppningsvis publiceras i en vetenskaplig tidskrift. Han hoppas att det ska leda till att han får finansiering för den doktorandtjänst hans handledare jobbar för att skaffa honom. Redan i juni åkte han till en konferens om biologisk mångfald i schweiziska Davos för att presentera sina resultat. Under hösten ska han också delta i Nobelprismuseets skolprojekt Forskarhjälpen som i år har temat biologisk mångfald och jakten på DNA i naturen.