Biokol ett sätt att minska utsläppen från ståltillverkning

Det finns en möjlig fossilfri ersättare till fossilt kol: biokol som framställs av trä eller växtrester. Biokol tillför därför ingen lagrad koldioxid till atmosfären som vanligt kol.

Luna Manuela de los Rios har i sitt examensarbete på civilingenjörsprogrammet gjort en rad labbförsök för att testa biokolets effekter på stålproduktion.

Råjärnet smälts och passerar en så kallad LD-konverter där föroreningar och kol tas bort med hjälp av syrgas. Smältan tappas sedan ut och nytt kol tillsätts, denna gång utan föroreningar. Där används normalt det kolrika materialet grafit för att avge kol till stålet. Luna Manuela de los Rios fann att biokol fungerade bättre än grafit när målet var att få in mer kol i stålet. I alla fall i första försöket. Syre som släpptes in störde processen och hennes slutsats är biokolet måste göras mindre poröst för att fungera på bästa sätt.

Sveriges Ingenjörers miljöfond har ett avtal med Luleå tekniska universitet, där miljöstipendier under året delats ut till tio exjobb med fokus på hållbarhetsfrågor. Luna Manuela de los Rios är en av dem som fått stöd från fonden. Vart och ett av examensarbetena har fått 50 000 kronor.

Egentligen var hon inte alls inne på metallurgi när hon började sina studier. Först läste hon till högskoleingenjör i analytisk kemi. Men efter att ha kommit på nya tankar kompletterade hon sina kurser för att läsa en master i process- och kemiteknik i Luleå. Hennes inriktning blev metallurgi.

Metallurger behövs i de stora företagen

– Det är litet masterprogram, men vi finns här för att de stora bolagen behöver oss som kan området, säger Luna Manuela de los Rios.

Hon tycker att hennes inriktning har känts verkligt meningsfull.

– Den har visat mig vad stålet betyder. Stålet är så viktigt för hela Sverige, säger hon.

Hennes resa till Luleå och det svenska stålet är mindre vanlig. Hon växte upp i Colombia, var svenskt medborgare genom sin far och flyttade ensam till Sverige som sjuttonåring. Då gällde att lära sig svenska och ta gymnasieexamen. Det var under de åren hon gick med i en löpargrupp.

– Löpningen är mitt stora intresse och var min väg in till Sverige, säger Luna Manuela de los Rios.

Väl i Luleå fick lärde hon sig att åka skidor och älska is och snö. När hon nu ska flytta söderut till sitt nya jobb som processingenjör på Ovako i Smedjebacken, är det kylan och de snörika vintrarna hon kommer att sakna.

Men hon är förstås nöjd med sitt nya jobb och kommer att få direkt användning för sina kunskaper: hennes uppgift blir bland annat att förbättra processerna i stålverket och göra dem mer energieffektiva.