Biooljan ger både mindre utsläpp och ökad beredskap

– Det handlar om att bygga upp en större självständighet och producera eget bränsle, säger Hanna Hellsén och tillägger att en mer småskalig produktion skyddar mot störningar och ökar energisäkerheten.

Dessutom: om alternativet är fossil, hitfraktad olja, finns det även beredskapsskäl till att försöka producera el med lokalt bränsle.

– Vi behöver biooljan som en del i energimixen just nu, konstaterar Hanna Hellsén.

Bioolja är förnybart

Bioolja är ett förnybart bränsle som produceras genom att omvandla organiskt material till en oljeliknande substans. I den process som studerats av Hanna Hellsén behövs det både höga temperaturer och högt tryck för att framställa biooljan.  Ändå ger den oftast betydligt lägre koldioxidutsläpp än vanlig olja. Det gäller särskilt om energin i produktionen är fossilfri och urvalet av biomassa är det rätta.

Hanna Hellséns examensjobb har fått stöd av Sveriges Ingenjörers miljöfond genom en överenskommelse med Luleå tekniska universitet, där miljöstipendier under året delats ut till tio exjobb med fokus på hållbarhetsfrågor. Varje examensarbete har fått 50 000 kronor.

Hon har utgått från en produktionsanläggning som skulle ligga i norra Sverige. Hennes beräkningar pekar på att bark blir marginellt lönsamt om en fabrik tillverkar 5 000 ton per år. För strå ligger nivån högre: minst 7 000 ton bioolja per år.

Strå är det som blir kvar på åkrar efter skörd, och så mycket som 60 procent lämnas kvar, bland annat för att jorden inte ska försämras. Resterande 40 procent går till sådant som höbäddar, foder och täckodling. Barken har inte samma breda användningsområde utan används mest i energisektorn. Hanna Hellsén tycker att det talar till barkens fördel.

– Barken är ett etablerat material. Den hanteras tillsammans med virket vid avverkning, så det finns redan en logistikkedja.

Barkens kolinnehåll bevaras också bättre än stråets i omvandlingen till bioolja, vilket minskar andelen kol i restflöden.

Bättre ekonomi med bark

I analysen framkommer att det finns stora utmaningar med att etablera nya decentraliserade produktionsanläggningar. Det handlar förstås om finansiering, men också om hur svårt det kan vara att skala upp logistiken för råvarorna. Strå har även den nackdelen att det kräver mycket större ytor för lagring än bark.

Hanna Hellséns slutsats är att bark är att föredra för att producera bioolja lönsamt. Hon understryker att små decentraliserade bioraffinaderier kan bidra till energisystemet genom ökad energisäkerhet, bättre motståndskraft mot störningar och bidra till långsiktiga klimatmål.

Hanna Hellsén har läst inriktningen hållbar energiteknik i Luleå och har inte blivit besviken på sitt val.

– Det här är ett fält där man kan göra stor skillnad, både när det gäller energieffektivisering och biobränslen, säger hon.

Hon kommer från Bollnäs, har nu tillbringat fem år i Luleå och ska snart börja jobba för Bodens Energi, ett helägt kommunalt energibolag, där hon fått en ny tjänst som miljöingenjör. Där får hon breda arbetsuppgifter: Klassificering och kvalitetskontroll och av avfall och restprodukter, utveckling av bränslestrategier och bidra och leda projekt om miljöteknik och energieffektivisering.