”Lärosätena måste få en ny uppgift – att kompetensutveckla yrkesverksamma”

Debattartikel är ursprungligen publicerad på Nyteknik.se

Klicka här för att ta del av artikeln i sin helhet på Ny Tekniks debattsida

Ministrarna för utbildning och arbetsmarknad presenterade tidigare i år det nya omställningsstudiestödet och talade i termer av den största frihets- och trygghetsreformen på svensk arbetsmarknad i modern tid. Det nya omställningsavtalet, tillsammans med ett nytt offentligt studiestöd, ska göra det möjligt för yrkesverksamma att studera med en ersättning som motsvarar upp till 80 procent av lönen.

Med de skiften som pågår i industrin, med klimatomställning, digitalisering och elektrifiering, ökar ingenjörers behov av att komplettera sina kunskaper i takt med den senaste utvecklingen. Problemet är bara att efterfrågan på kompetensutvecklande kurser kommer att öka i en omfattning som högskolorna inte är redo att möta. 

Det nya omställningsavtalet, tillsammans med det nya offentliga studiestödet, ger utmärkta möjligheter att frigöra tid och finansiera studier för den som vill byta spår i yrkeslivet. Gott så.

Problemet, som vi beskriver i rapporten Tusentals ingenjörer knackar på högskolans dörr – Utan resurser blir kompetenssatsningen en chimär, är att våra lärosäten inte på långa vägar kan erbjuda kurser under detta eller nästa år som motsvarar ingenjörernas intressen. 

I intervjuer med fem tekniska högskolor framkommer att de flesta inte har några eller endast en ny kurs att erbjuda yrkesverksamma ht 2022/vt 2023. Det är endast KTH som har ambitionen att erbjuda åtminstone 100 nya anpassade kurser för yrkesverksamma. Utan tillkommande resurser kan inte heller KTH tillhandahålla dessa framöver.

egeringen har sedan tidigare förtydligat högskolornas uppdrag för livslångt lärande och anslagit särskilda resurser för perioden 2021–2023. Arbetet med att utveckla, anpassa och erbjuda korta kurser för yrkesverksamma har kommit i gång men uppges gå med förlust och kan inte drivas vidare utan ytterligare finansiering. Ändå har ingenting sagts om hur finansieringen ska ske framöver. 

Lärosätena behöver en fjärde uppgift. Kompetensutveckling, jämte högskolornas tre huvudsakliga uppgifter utbildning, forskning och samverkan, måste vara en del av högskolornas verksamhet. För detta krävs särskild finansiering.

Vad krävs då av våra offentliga aktörer för att den ”största frihets- och trygghetsreformen” inte ska gå om intet?

Vi anser att svenska universitet och högskolor skyndsamt måste:

•  Utforma fler kurser tillgängliga för yrkesverksamma. Det betyder att kurserna inte kan vara för omfattande för att kunna läsas parallellt med arbete, att de till en del kan följas digitalt och att de kan läsas vid fler tillfällen under året.
• Anpassa befintliga kurser så att de kan erbjudas som fristående kurser, gärna i moduler så att varje individ kan läsa just det den behöver.  

Vi anser även att regeringen skyndsamt måste:  

• Lämna besked om en höjd total finansiering till högskolorna som speglar att det livslånga lärandet blir en betydande del av deras uppdrag. Det räcker inte med engångsinsatser motsvarande anslaget för perioden 2021–23.  Ersättning för kompetensutveckling bör ges i form av öronmärkta medel specifikt för det livslånga lärandet.

På längre sikt behövs en översyn av resurstilldelningssystemet i sin helhet. 

Hela reformen riskerar att bli ett slag i luften utan förändringar i högskolornas arbetssätt och inte minst en långsiktig finansiering. Nu är det upp till regeringen att ge satsningen rätt förutsättningar. Först då kan det livslånga lärandet bli lärosätenas fjärde uppgift och först då kan århundradets kompetensreform bli av.

Ulrika Lindstrand, förbundsordförande Sveriges Ingenjörer