Arbetsgivarutvisning – Kompetensutvisning: 9–1
Första gången jag själv ställde frågan om hur många det kunde röra sig om som drabbades av en så kallad ”kompetensutvisning” var under ett seminarium för ett par år sedan, där Centrum för Rättvisa presenterade ett par fall av den karaktären. De hade ingen aning, och det har hittills inte heller någon annan haft som jag har talat med.
Inte ens vad som bör räknas som en ”kompetensutvisning” är särskilt lätt att avgöra. En juridisk definition är det i vart fall inte. Enligt debattdefinitionen syns det handla om att Migrationsverket småskuret låter även obetydliga tidigare försumligheter leda till att arbetskraftsinvandrare – som arbetsgivaren vill ha kvar – får avslag på sin ansökan om förlängt arbetstillstånd. Men även om den definitionen togs till för att avgöra hur många fall det rör sig om, måste de sannolikt ändå granskas vart och ett för sig.
Lätt eller svårt – någon uppfattning borde man väl ändå ha? Det måste ju rimligen vara av avgörande betydelse för den betydelse fenomenet tillmäts i debatten om kompetensförsörjning?
Det har dock inte hindrat att åtskilliga opinionsmynt slagits av enstaka fall, inte sällan ett och samma. Trots att ingen alltså har kunnat – eller velat – säga något om hur vanligt det är. De har till och med smugit sig in i regeringens 73-punktsöverenskommelse utan att en enda gång ha synats i de kvantitativa sömmarna. Oy vey!
Så av en händelse fick Saco för en tid sedan några uppgifter från Migrationsverket som jag insåg kunde ge en ledtråd. De är inte perfekta för ändamålet – helst vill man kunna följa enskilda individer i systemet. Enligt Migrationsverket är det dock inte möjligt. Däremot är det de utförligaste jag sett hittills. Med hjälp av några enkla antaganden räknade jag baklänges efter bästa förmåga, med sikte särskilt på arbetskraftsinvandring i data- och ingenjörsyrken.
2018 beviljades 1 124 permanenta uppehållstillstånd (PUT) för personer inom data- och ingenjörsyrken. Andelen beviljade förlängningar var i genomsnitt 88 procent. De sökande inom data- och ingenjörsyrken skulle således ha varit 1 277 (1124÷0,88).
Men innan de erhöll PUT, borde de efter två år först ha ansökt om en förlängning av sitt första arbetstillstånd. Med samma beviljandegrad (88 procent) skulle de sökande då ha varit 1 451.
Eftersom det tar fyra år innan PUT kan beviljas, bör de ha kommit till Sverige under 2014. Det året beviljades totalt 4 378 arbetstillstånd för arbete inom dessa yrken.
Låt oss summera och subtrahera vad vi har:
1 124 fick till slut permanent uppehållstillstånd
1 451–1 124 = 327 fick avslag på förlängning/permanent uppehållstillstånd
4 378–1 451 = 2 927 reste hem utan att ansöka om förlängning.
Vi skulle kunna anta – även om det är osannolikt – att samtliga som fick avslag fick det på grund av småfel, och att alla som reste ur landet gjorde det bara för att de inte erbjöds fortsatt arbete, trots att de ville stanna. Det skulle betyda att nio gånger så många (2 927÷327) skulle ha skickats hem av arbetsgivare som de som blev ”kompetensutvisade”. Och det är så vi får fram det hockeyliknande resultatet i rubriken.
Arbetsgivarutvisning – Kompetensutvisning: 9–1
Visst är det en överdrift, snudd på oseriöst. Vi vet bara inte vilken benämning och vilken siffra som mest överdriven och mest oseriös.
Vi vet alltså inte om de som reste hem igen gjorde det för att det aldrig var meningen att de skulle stanna, för att de vantrivdes eller för att arbetsgivaren inte ansåg att de höll måttet. Å andra sidan vet vi inte heller hur många av dem som fick avslag som fick det av på grund sådana mindre felaktigheter som brukar förknippas med ”kompetensutvisningar”.
Man kan självfallet göra andra antaganden. Kanske ville hälften resa hem alldeles oavsett? Och borde inte långt fler exempel hörts i debatten om ”kompetensutvisade” om de hade varit så många som 327 bara i dessa tre yrkesgrupper?
Självklart ska vi ha vettiga och fungerande regler. Men oavsett antaganden hit och dit framstår det som rätt uppenbart att avslag – alldeles oavsett skäl – knappast kan vara det centrala hinder för arbetskraftsinvandring det utmålas som, eller det huvudsakliga skälet till att arbetskraftsinvandrare reser hem.
Somliga menar visserligen att redan den potentiella osäkerhet reglerna framkallar är illa nog. Även om jag har svårt att tro att den osäkerheten skulle spela någon avgörande roll, förändrar det hur som helst inte läget i båset.
