Talangvisum, men för vem?
Just nu haglar det förslag som ska underlätta arbetskraftsinvandringen. Ett förslag är att införa något som kallas talangvisum. Vad som är talangvisum ska utredas. Det finns med som punkt 21 i 73 punktsprogrammet, den sakpolitiska överenskommelsen mellan regeringspartierna, Centern och Liberalerna (Januariavtalet). Talangvisum är tänkt för högkvalificerad arbetskraft.
”21. Problemet med kompetensutvisningar måste lösas. Ett särskilt visum för högkvalificerade som vill söka jobb eller starta företag ska införas (Utredning 2019. Nya regler från 1 januari 2021). Dagens regler för arbetskraftsinvandring ska värnas.”
Jag är säker på att vi inte behöver införa talangvisum. Det finns idag redan många vägar för arbetsgivare att hitta och få till möten med talanger. Vi borde kunna ställa ett antal ödmjuka krav på arbetsgivare att aktivt leta efter talanger innan de inför nya reformer och regelverk i syfte att blidka arbetsgivarlobbyisternas vilja att få allt serverat.
Låt oss dock titta lite närmare på frågan och analysera vad talangvisum egentligen innebär för ingenjörer. För att göra detta behöver vi ställa ett antal frågor.
Den mest centrala frågan är: Varför?
Arbetsgivare har idag stora möjligheter att söka ingenjörer i hela världen. Har arbetsgivaren inte hört talas om Linkedin, exempelvis? Skype-mötet är kanske främmande för arbetsgivare? Visum för att besöka arbetsgivaren finns redan. Se information från Migrationsverket. Det finns företag och organisationer som har specialiserat sig på att matcha och ta hit just välutbildad arbetskraft. Vissa av dessa företag har inriktning att ge företag stöd att hitta just utbildade ingenjörer. Det finns myndigheter som har i uppdrag att underlätta för arbetsgivare att hitta talanger. Man har nyligen inrättat en europeisk arbetsmyndighet. Det finns hemsidor som ska ge möjlighet till matchning av arbetssökande talanger och arbetsgivare.
Högskolor i Sverige har en stor andel utländska studenter och forskarstuderande. Studerande har möjlighet att söka arbete i Sverige. Det finns även en hel del undantag från arbetstillstånd som kan vara aktuella för den arbetsgivare som söker talanger.
En grupp ingenjörer som vi inte får glömma bort är de som kommer hit av helt andra skäl. De kan exempelvis vara asylsökande som under sin asylsökningsperiod arbetar s.k. AT-UND. De kan göra ett s.k. spårbyte och söka arbetstillstånd.
Byta spår kan även den som tidigare sökt asyl och nu har tillfälligt uppehållstillstånd göra. Att notera är dessa inte bör söka uppehålls- och arbetstillstånd. De bör söka permanent uppehållstillstånd enligt lagens 17§.
För vissa länder och för yngre ”talanger” finns ett annat undantag för arbetstillstånd.
Debatten slår fel
Det finns som jag skriver om ovan ett antal arbetskraftsinvandrare som inte behöver söka arbetstillstånd, men debatten tar inte sikte på dem. Det är den relativt snäva krets av arbetskraftsinvandrare som behöver söka uppehålls- och arbetstillstånd som diskuteras i publika forum och debatter. Det är för dessa som man vill införa någon form av talangvisum. Jag undrar varför? Istället för att inför en ny väg ”talangvisum” kanske vi först ska ta hand om alla talanger inklusive tredjelandsmedborgare som redan på kortare eller längre tid besöker oss och försöka få dem att stanna i Sverige? Några krav bör vi kunna ställa på arbetsgivare att leta talanger, eller?
När det nu finns så många som inte behöver söka arbetstillstånd kan man fråga sig varför det ska införas något som ska kallas talangvisum, samt för vem det ska gälla.
Några slutord
Jag vill slutligen påminna om att det inte är så krångligt att ansöka om uppehålls- och arbetstillstånd för en tredjelandsmedborgare. Och det påstår jag särskilt gäller högkvalificerad arbetskraft/Ingenjörer. Idag finns det exempelvis ett system med s.k, certifierade företag (drygt 300 företag inklusive arbetsgivarföreningar och relocationföretag). Migrationsverket garanterar att handläggningstiden för ansökan är 10 dagar för första ansökan och 20 dagar för förlängningsansökan. Det ingår i överenskommelsen med de certifierad företagen. Jag tror att det är därför skrivningen i 73 punktsprogrammet finns med: ” Dagens regler för arbetskraftsinvandring ska värnas.”.
Därför känns förslaget om talangvisum som ett slag i luften när vi redan idag kan tillgodose de behov som finns. Vi borde kunna ställa ett antal ödmjuka krav på arbetsgivare att aktivt leta efter talanger innan de inför nya reformer och regelverk i syfte att blidka arbetsgivarlobbyisternas vilja att få allt serverat.
