Det svenska stålet biter
Det svenska stålet biter, i all oändlighet
Sverige är en av världens främsta stålproducenter. Inte i ton räknat, men det vi gör i form av specialstål och förädlade produkter placerar oss i världstoppen. Den svenska järnmalmen är Europas mest högkvalitativa och vi står också för 91 procent av all järnmalmsproduktion i EU.
Stål är en väsentlig del av det moderna samhället. Stål är också ett material som har lång livslängd och som i princip kan återanvändas i all oändlighet. Den globala efterfrågan på stål kommer att fortsätta öka eftersom vi blir allt fler människor och allt fler flyttar till städer. Fortsätter vi tillverka stål på samma sätt som idag så kommer koldioxidutsläppen från stålindustrin globalt att öka med närmare 25 procent till 2050.
Styrka kräver energi
Stålproduktion är energikrävande. Även om man driver smältverken med fossilfri energi så är koldioxidutsläppen betydande. Det är själva tekniken som innebär stora utsläpp av koldioxid.
Sverige ersatte tidigt de kokseldade masugnarna med elektriska alternativ, en resa som började redan i början av 1900-talet tack vare vattenkraften vid bruken. Sedan slutet på 70-talet, då den sista kokseldade masugnen i Sverige lades ner, används kol bara för syrereduktionen av järnet. Men det är här, när syret binds till kolet, som ca 85 procent av de direkta utsläppen uppstår. Någon annan teknik för att göra stål av järn har egentligen inte funnits, förrän nu.
Järn + Väte = Hybrit
Tre svenska storföretag har gått samman att kunna lämna fossilberoendet bakom sig. Det är Vattenfall som tillsammans med LKAB och SSAB bildat bolaget HYBRIT. Företaget heter alltså Hybrit, men det är egentligen en förkortning av ”Hydrogen Breakthrough Ironmaking Technology”. Teoretiskt är det enkelt. Genom att låta järn reagera med vätgas istället för kol blir restprodukten vatten istället för koldioxid.
För bra för att vara sant?
Idag är det inget realistiskt alternativ då vätgas är dyrt att producera och dessutom oftast framställt ur fossil naturgas. Men väte är ett av de vanligaste grundämnena på jorden. Det är däremot sällan fritt utan ofta bundet till något annat, som till exempel syre och på så vis bildat vatten. Den tekniska utvecklingen går framåt men oavsett vilken metod man väljer för att få fram vätgas så kommer det att kräva tillgång till energi, mycket energi.
Det behövs el, mycket el
För att Hybrit ska lyckas krävs alltså förutom framsteg i själva processhanteringen och ett kostnadseffektivt sätt att framställa vätgas också tillgång till el, mycket el. Redan idag förbrukar stålindustrin stora mängder el. När kolet ersätts av elproducerad vätgas blir miljövinsten stor men, men så också behovet av elektrisk energi. När vi dessutom ser en ökad efterfrågan på stål så kommer behovet av fossilfri elektrisk kraft att öka ännu mer.
Yes, we can!
Sverige har en innovativ, specialiserad och kunskapsintensiv stålindustri. Vi har också en stor kompetens inom metallurgi på universiteten och forskningsinstituten. Sverige kan med gott samvete påstå sig ha förutsättningarna att bli först med fossilfri stålproduktion. Men förutom industrins vilja och förmåga krävs det också gott om elektrisk energi som kan levereras dit där den kan göra nytta!
