Höjda anslag och bättre villkor förbättrar forskning

Det är bra att regeringen gör rejäla satsningar för att fylla de behov som finns. Det kompenserar bland annat för att näringslivets satsningar på forskning och utveckling bromsat in på grund av pandemin. Det utökade FoU-avdraget underlättar också företagens återstart och är något som Sveriges Ingenjörer argumenterat för. 

Att lyfta kopplingen mellan näringslivets ingenjörer, de statliga stödfunktionerna och de forskande lärosätena är några av propositionens förtjänster. När forskaranslagen ökar inom till exempel klimat- och miljöteknik, när digitaliseringens betydelse görs tydlig och när test- och demonstrationsanläggningar byggs ut leder det till en positiv spiral för Sverige. 

I Sveriges Ingenjörers kommentarer till arbetet med propositionen har vi alltid betonat forskningen och utbildningen som två grenar på samma träd: man kan inte isolera forskningssatsningar utan att jobba lika hårt med kompetens- och utbildningsåtgärder. Det är en insikt som tyvärr inte återspeglas i propositionen. Om regeringen menar allvar med att Sverige som kunskapsnation skall möta kompetensbehoven framåt måste det också till tydliga resurser. 

Det som framför allt fattas är en rejäl, statlig satsning på forskningsbaserad kompetensutveckling. Regeringen har nyss föreslagit en ändring i högskolelagen för att förtydliga lärosätenas roll och ansvar för vidareutbildning av yrkesverksamma. Detta är ett steg i rätt riktning, men det räcker inte med att säga att lärosätena får ett uppdrag, det måste också till resurser – och de får inte tas från grundutbildningen. 

Propositionens förslag att höja forskningsanslagen har Sveriges Ingenjörer krävt under lång tid. Anslagen till forskning höjs med 900 miljoner till 2024. Det skapar utrymme att ägna mer tid till forskning istället för att hela tiden söka externa anslag. 

De osäkra anställningsvillkoren för många forskare – en del av dem ingenjörer – gör att det är svårt att locka nya forskare från näringslivet. Minskningen av antalet visstider på landets lärosäten borde därför prioriteras högt i en forskningsproposition, och det är därför glädjande att regeringen flaggar för att den vill minska andelen visstider på lärosätena. 

– Lärosätena måste göra sig själva till goda arbetsgivare för att locka de bästa förmågorna. Fasta tjänster och bra villkor är förutsättningar för en attraktiv forskarkarriär, säger Ulrika Lindstrand.