Freda högskolorna från politikens nycker
Nyligen presenterades rapporten från den regeringstillsatta utredningen STRUT, som ger förslag på hur Sveriges lärosäten, dvs universitet och högskolor, ska styras och hur resurstilldelningen till dem ska ske framöver.
Att det görs en översyn av det nuvarande systemet, som har många år på nacken, är bra. I utredningen uppvisas också en stor problemförståelse. Många av förslagen går i rätt riktning, men risken är ändå att resultatet inte blir det önskade, om man från politiskt håll inte har den förståelse för högskolans roll och uppdrag som behövs för att styra rätt.
Om något kan sägas ha förändrats de senaste åren när det gäller högskolan kontra politiken, är att det finns tendenser att från politiskt håll vilja lägga på lärosätena ännu fler uppdrag och mer ansvar, som man verkligen kan ifrågasätta om de borde ha. Det trycks på lärosätenas ”samhällsansvar” och de ses som ett verktyg för att lösa alla problem i samhället, så som klimatfrågan, arbetslösheten, grundskolans misslyckanden och fel andel kvinnor och män inom olika yrken.
De som står för verksamheten på lärosätena, dvs lärare och forskare, överöses numera av administrativa uppgifter och behöver lägga orimligt mycket tid på att söka forskningsmedel och delta i diverse projekt med politiskt baserade målsättningar. Detta går stick i stäv mot vad som skulle behövas.
I STRUT-betänkandet föreslås att regeringen ingår överenskommelser med varje lärosäte om vad de ska göra de närmsta fyra åren. Om det i dessa kommer att tryckas in ännu fler uppdrag om både det ena och det andra som inte har direkt och tydlig koppling till högskolans kärnuppdrag som utgörs av fri forskning och en högkvalitativ utbildning, så gynnar det inte lärosätena och inte heller Sverige som land. Dessutom kommer de årliga regleringsbreven om vad lärosätena ska göra, finnas kvar. Här finns ännu fler möjligheter att slänga in nya uppdrag och styra.
Detta ska inte tolkas betyda att lärosätena borde sluta sig inne i sig själva och syssla med navelskådande, tvärtom. Att arbeta med forskning och utbildning tillsammans med aktörer i det omgivande samhället är självklart för en högskola i tiden. Det höjer kvaliteten och relevansen i verksamheten, men det kräver också tid och resurser som då behöver finnas och kunna tas i anspråk för just detta.
Om man försöker göra allt på en gång är risken stor att man inte lyckas med något. Utan förståelse för högskolans uppdrag och för hur forskning och utbildning går till i praktiken, så kommer denna utredning att bli stjälp istället för hjälp för den svenska högskolan. Detta ligger i politikernas händer.
