Sveriges Ingenjörer

Ingenjörens sekel

Galopperande teknikutveckling, skräckbringande massförstörelsevapen eller folkhemsbygge och emancipering – 1900-talet kan beskrivas på många sätt. Efter 1800-talets industrialisering och före 2000-talets globalisering är fokus ofta på nationell teknikutveckling, professionalisering och teknisk förvaltning. 

Teknikens roll

Teknikens roll under 1900-talet kan inte underskattas, och på samma sätt är ingenjörernas aktiviteter och organisering centrala. Under denna rubrik fördjupar vi oss i hur ingenjörsorganisationerna reagerat och förändrats under några centrala samhällsrörelser. Vi gör det genom att gå direkt till arkivhandlingarna.

Under 1900-talets första decennier skedde en viktig professionalisering av ingenjörsrollen. Intresseorganisationerna sneglade på andra framgångsrika yrken som läkare och jurist, och det tycks ha varit i samband med dessa diskussioner Svenska Teknologföreningen beslutade att utveckla ett hederskodex.

I sin iver att rekrytera nya ingenjörer skapade STF ett bildband på temat Morgondagens Män som visades i skolklasser. Var projektet en viktig informationsinsats – eller var det rentav otidsenligt redan när det sjösattes? Bilderna berättar även en historia om 1950-talets syn på teknik och maskulinitet.

Nya vindar blåste på 1960- och 70-talen, och ingenjörsorganisationerna var inte opåverkade av exempelvis den miljödebatt som fördes. En ny ändamålsformulering klubbades, där STF i högre utsträckning uppmanades samverka med omvärlden. Därtill deltog ingenjörerna i allt högre utsträckning i viktiga debatter.

Men 1900-talet har också en facklig historia att berätta. Länge hade ingenjörerna – i likhet med andra högskoleutbildade grupper – ryggat för tanken på facklig organisering. Tiderna började emellertid förändras och kontakter med Sveriges Civilingenjörsförbund, som ursprungligen bildats för att sköta löneförhandlingar – inleddes. Synkront byggdes STF:s nya Ingenjörshus – ett projekt som till en början blev en riktig förlustaffär.

Ingenjör enligt Nationalencyklopedin

ingenjö´r, teoretiskt och praktiskt utbildad person med tekniska arbetsuppgifter inom kommunikationsväsen, byggnadsverksamhet, forskning, industri m.m. Ordet ingenjör går tillbaka till 1100–1300-talen och handhavandet av militära kastmaskiner. I Sverige introducerades på 1800-talet titeln civilingenjör.

Vad är en ingenjör

Ordet ingenjör kommer från medeltidslatinets ”ingenium” som betydde ”krigsmaskin”, och yrkesbeteckningen avsåg på medeltiden just personer som hanterade krigsmateriel. Med tiden kom begreppet att breddas och beteckna en mer allmän teknisk kompetens.

Ingenjörsutbildningar fick en tydligare teoretisk prägel med introduktionen av de tekniska högskolorna; Teknologiska institutet (sedermera KTH) 1827 och Chalmerska slöjdskolan 1829. Vid slutet av 1800-talet fanns drygt 2000 ingenjörer med högskoleutbildning i Sverige. Men många vägar fanns att bli ingenjör: även tekniska elementarskolor (gymnasier) utbildade ingenjörer, och under mitten av 1900-talet blev ”Hermodsingenjör” ett begrepp för de studenter, ofta med arbetarklassbakgrund, som läste till ingenjör per korrespondens.

På de tekniska högskolorna fanns tidigt utbildningarna i maskinbyggnadskonst, kemi, väg- och vattenbyggnadskonst, arkitektur, skeppsbyggnad samt Bergsskolan, och det var också dessa som låg till grund för STF:s fackavdelningar. Utbildningarna förgrenades och växte allteftersom, och idag utbildas ingenjörer på en uppsjö olika program.

Civilingenjör stadfästes som examenstitel för högskoleutbildade ingenjörer 1915. Antalet civilingenjörer ökade från ca 7 000 på 1930-talet till 52 000 på 1980-talet; antalet ingenjörer med gymnasie- eller kortare institutsutbildning från 11 000 till 185 000 under samma tidsperiod. Ingenjörsyrken stod högst på önskelistan när 1950-talets pojkar önskade om sin framtid. År 2011 organiserar Sveriges Ingenjörer 134 000 högskoleutbildade ingenjörer .

Svenska Teknologföreningen, STF var civilingenjörernas huvudsakliga intresseorgan tills Sveriges Civilingenjörsförbund, CF bildades 1954, medan SIF organiserade såväl läroverksingenjörer som civilingenjörer. Vi berättar mer om ingenjörernas yrkesföreningar, fackliga organisering och utbildningsvägar under temat Organisering.

Ingenjör enligt Nordisk familjebok, uggleutgåvan (1904-1926):

Ingenjör [in J en-; af lat. inge’nium se d. o.], den tekniskt bildade yrkesman, hvars hufvudsakliga verksamhet är riktad på att uppgöra planer till samt leda och öfvervaka utförandet af mera noggranna arbeten, genom hvilka man åsyftar att regelbinda eller tillgodogöra sig naturens krafter, att tillvarataga och förädla i naturen förekommande råämnen samt att insamla och förarbeta naturalster till människans bruk.

Källor:

Nationalencyklopedin
B. Berner, Teknikens värld: Teknisk förändring och ingenjörsarbete i svensk industri (1981)
Berner, Boel, Sakernas tillstånd : kön, klass, teknisk expertis (Stockholm, 1996)

 

När ingenjören blev kvinna

Ingenjörsyrket har alltjämt en stark manlig dominans, endast en fjärdedel av yrkesverksamma ingenjörer är idag kvinnor. Historiskt sett var den kvinnliga ingenjören länge en anomali, men på 1920-talet slog sig de första kvinnorna in i yrket.

När de första tekniska högskolorna grundades i Sverige var de avsedda för enbart män. Denna position försvarades när exempelvis de medicinska utbildningarna började ta in kvinnor – ingenjörsyrket ansågs inte passande för en kvinna. En utredning som gjordes på KTH på 1890-talet slog fast att de mer handfasta utbildningarna som väg- och vattenteknik, maskinteknik och bergsvetenskap var olämpliga för kvinnor – man slog fast att ”de kvinnliga eleverna, hvilka väl icke kunna förutsättas äga lika motståndskraft som de manliga, sannolikt skulle öfveransträngas” De mer teoretiska linjerna, som ansågs mer ”naturenliga” med det kvinnliga könet, kunde eventuellt passa. Kvinnor kunde i så fall i undantagsfall antas som specialelever. Dessa var också tvungna att komma över hindret att de statliga läroverken inte var öppna för kvinnor, utan de nödvändiga förkunskaperna fick inhämtas i privata skolor.

År 1915 tog Chalmers beslutet att släppa in kvinnor som ordinarie studerande, och KTH följde efter 1921. Detta var relativt sent i internationell jämförelse – i Finland hade kvinnliga teknologer tillåtits 1890, och på Tekniska högskolan i Zürich sedan 1860-talet. Men även när de formella hindren var undanröjda fanns de informella kvar, och lärar- och professorstjänster tillsattes ytterst sällan med kvinnor. Dessutom fick kvinnor i Sverige först 1928 tillgång till högre statliga tjänster, och 1938 blev det förbjudet att avskeda en kvinna för att hon gift sig eller var gravid.

Sveriges två första kvinnliga ingenjörer blev Vera Sandberg 1917 och Greta Woxén som blev civilingenjör 1928.

Ökningen av kvinnor inom den tekniska världen har gått mycket långsamt, och än idag är endast ca en fjärdedel av utexaminerade kvinnliga ingenjörer kvinnor. Runt 23 % av Sveriges Ingenjörers 129 000 medlemmar är kvinnor, och kvinnliga ingenjörer tjänar ungefär en tusenlapp mindre i månaden än sina manliga kollegor. Kvinnliga chefer utgör endast fem procent inom tekniktunga företag, vilket kan jämföras med drygt 40 procent. kvinnor bland de anställda över lag.

Läs mer i Sveriges Ingenjörers Jämställdhetsrapport

Källor:

Karlqvist, Anna, Från eftersatt till eftersökt: om kvinnliga studeranden på Kungl Tekniska högskolan. (Stockholm, 1997)

Vera Sandberg


Sveriges första kvinnliga ingenjör.

Vera Sandberg var medlem i Svenska Teknologföreningen under en kortare period. I Svenska Teknologföreningen 1861-1936 Biografier, del II (från 1937) finns kortfattade biografiska texter om både Vera Sandberg och Greta Woxén. Nedan kan du öppna och läsa texten om Sandberg.

Under avdelning Arkivet och rubriken Medlemsmatriklar (under Svenska Teknologföreningens arkiv) finns flera digitaliserade exempel ur STF:s medlemsförteckningar.

Efter sin examen sökte sig Veras Sandberg till Sverige kärnindustrier, och hon arbetade på flera tunga företag: AB Skandinaviska Raffineriet i Partille, Långasjönäs pappersbruk, oljefabik i Karlshamn, gummifabrik i Helsingborg och slutligen på Sieverts kabelverk i Sundbybreg 1930-37. Redan på den här tiden var internationella kontakter viktigt för en framgångsrik ingenjör, och Vera Sandberg gjorde en längre studieresa till Tyskland 1920. Ingenjör Vera Sandberg var medlem i Svenska Teknologföreningen 1931-37.

Själv skrev Vera Sandberg en entusiastisk dikt om sin roll som kvinnlig teknolog:

På labbis jag kladdar

På CS jag labbar

Går bra, går bra.

Å gubbarna buga

å grabbarna truga

Hurra, Hurra!

Jag brygger sulfat

lagar ej mat

Ger katten i disken

Men själv tar jag risken

Ty världen blir vår

När kvinnan blir fri

Greta Woxén


Sveriges första kvinliga civilingenjör

Unga fröken Greta Westerberg började 1924 på sektionen för elektroteknik på KTH. Alla hennes bröder hade följt i sin fars fotspår och börjat på KTH, och efter en kommentar om att det var synd att hon bröt den vackra syskonraden beslöt hon sig för att inte vara sämre.

Ragnar Woxén var som rektor inte särskilt entusiastisk över kvinnliga teknologer, trots hans frus status som pionjär på området. ”Ni kostar bara staten pengar genom att ta upp platser på denna dyra utbildning, för att sedan gå och gifta er” lär han ha sagt till Harriet Ryd i Kvinnliga Teknologföreningen i slutet av 1940-talet.

Det låg något i hans uttalande, eftersom frånvaro av barnpassning och konservativa samhällsnormer ofta hindrade gifta kvinnor från att arbeta. Men Harriet Ryd nöjde sig inte med svaret, utan gjorde en enkät bland utexaminerade kvinnliga ingenjörer och fann att hela 93 % faktiskt använde sina yrkeskunskaper. Senare började också Greta och Ragnars dotter på KTH vid Teknisk Fysik.

Greta Woxén - medlem i STF

Greta Woxén var medlem i Svenska Teknologföreningen en kortare period. I Svenska Teknologföreningen 1861-1936 Biografier, del II (från 1937) finns kortfattade biografiska texter om både Greta Woxén och Vera Sandberg. Nedan kan du öppna och läsa texten om Woxén - tyvärr finns inget foto till texten.

Som bifogad fil finns också den teckande serien "En dag som kvinnlig teknolog och som manlig". Serien, hämtad ur tidskriften Blandaren från 1927, ger en bild av den kvinnosyn som kunde möta kvinnliga studenter. Greta Woxén gick på KTH när serien publicerades. Samma år startade hon Kvinnliga Teknologers Sammanslutning på KTH.

Under avdelning Arkivet och rubriken Medlemsmatriklar (under Svenska Teknologföreningens arkiv) finns flera digitaliserade exempel ur STF:s medlemsförteckningar.

Svenska Teknologföreningens studieresor

I Svenska Teknologföreningens (STF) föreningsverksamhet var studieresor - liksom hos många andra föreningar - ett återkommande inslag.

STF besökte en mängd industrier och institutioner som knöt an till ingenjörens och arkitektens arbetsfält. I bildgalleriet kan du studera ett fotoalbum med bilder från STF:s besök vid Boliden och Rönnskärsverken 1937.[1]

"Höstmötet den 17 — 20 sept., vari deltogo över 200 personer, var förlagt till Sundsvall med omnejd. Samling skedde vid en välkomstsupé på Hotell Knaust, under värdskap av Sundsvalls stadsfullmäktige och Sundsvalls tekniska förening." [Läs hela skildringen] som återfinns i STF:s verksamhetsberättelse från 1937. [Läs dokumentet]

Dessa fotografier kan ses som ett fantastiskt tidsdokument! Bilderna står sig bra självständigt men kan även studeras tillsammans med annan dokumentation. Genom redogörelser från STF:s resor i texter i Teknisk Tidskrift och i föreningens verksamhetsberättelser kan man – tillsammans med fotografierna – få en känsla för vikten av resornas funktion som kontaktnäts- och kunskapsbyggare i relation till den samtida teknikutvecklingen. Bilderna väcker gärna tankar kring de herrar som med pondus figurerar på bilderna – vilka var de och vilken roll hade de i dåtidens maktstrukturer? För en nutida betraktare är kvinnor märkbart frånvarande. Det är män som fyller föreningsposterna, håller föredrag och reser på studiebesök i rock och hatt.

Under avdelning Organisering kan du läsa mer om bland annat Svenska Teknologföreningen och under avdelningen Arkivet finns en mängd originalhandlingar från ingenjörshistoriska arkiv att läsa direkt på webbplatsen.

Referenser

[1] Bildalbumet samt fotografier från andra studieresor finns i den del av Svenska Teknologföreningens arkiv som förvaras i Riksarkivet i Arninge, signum SE/RA/730307/01 K I

 

Svenska Teknologföreningens studieresor

Studieresor ett återkommande inslag. Här är bildgalleri från STF:s besök i Boliden och Rönnskärsverken 1937.

Se bilder
Senast uppdaterad 2022-07-05
Till toppen