På ingenjorsbloggen skriver Sveriges Ingenjörers experter om aktuella ämnen som rör och berör ingenjören, exempelvis arbetsmarknad, utbildning, miljö, forskning och utveckling.
Idag tisdag 6 mars överlämnas en kravlista till regeringen där flertalet #metoo-upprop träffar Åsa Regnér (s), jämställdhetsminister.
För mig var det någon gång när Ronald Reagan var president som jag första gången hörde den listiga parollen: ”Guns don’t kill people, people kill people”.
Uppemot 70 procent av världens befolkning bor i städer, enligt FN. Städer står i dag för en växande miljöbelastning med över 70 procent av de globala koldioxidutsläppen. Utformningen av staden och dess befolknings livsstilar påverkar alltså vår planet i mycket hög grad. Nu behövs smarta sätt att möta våra mänskliga behov med små fotavtryck och med ökad livskvalitet. Då är inte minst innovativa lösningar för en hållbar stad av stor betydelse.
Smart industri, industri 4.0, den fjärde industriella revolutionen, teknikskifte, digitalisering, disruptiva tekniker osv. Alla dessa begrepp rymmer en kärna som lovar stora tekniska framsteg till gagn för företagen, deras medarbetare och hela samhället.
Hur förhåller sig goda arbetsförhållanden och arbetsplatser som bidrar till förnyelse och konkurrenskraft till varandra? Denna fråga var utgångspunkt för ett seminarium som arrangerades av nätverket för arbetsplatsnära forskning.
Låt mig förklara.
Digitaliseringen av samhället går med en rasande fart. Telefonerna vi bär runt på är långt mer avancerade än även de mest kraftfulla datorerna för 10 år sedan och det kommer ständigt nya rapporter som visar hur artificiella intelligenser slår rekord. Det är lätt att bli fartblind av utvecklingen. Dock upplever jag att flera av dessa innovationer inte alls är särskilt nya utan snarare gammal kunskap i ny förpackning.
När SvT den 11/1 visade första delen av serien ”Den svenska välfärden” handlade nästan hela programmet om hur vården organiseras, och de drivkrafter systemet premierar. Bara i en kort mening fick tittarna höra något om vårdens utveckling de senaste 40–50 åren.
Praktiskt användbar fusionskraft, brukar det sägas, ligger alltid minst 20 år framåt i tiden.